Trivs du i din vardag?

Majoriteten av de jag pratar med fullkomligt älskar semester, och längtar efter ledigheten hela året.

Under arbetsmånaderna längtar man till helgen, och när semestern närmar sig är de sista veckorna nästan olidliga.

Varför har det blivit så? Varför lever vi i en vardag som inte motsvarar det liv vi vill leva? Arbetet är ett nödvändigt ont som bara måste göras. Men vi jobbar en tredjedel av våra vardagar (grovt räknat), så varför hamnar så många i situationer de vantrivs med?

Är det våra förväntningar som har ändrat? Eller har kraven vi ställer på oss själva blivit större? Eller kanske både och?

Vi vill inte byta jobb, för vi kanske vantrivs på nästa också. Vi vet dessutom inte ens vad vi vill ha istället! Eller så vill vi inte riskera den finansiella tryggheten, eller den sociala statusen som jobbet medför.

Eller så är vi rädda att sadla om, kanske studera, för när man är så gammal som jag, då ska man ju redan vara klar.

Vems skulle vilja ha mig efter x-års studier. Då är jag ju ÄNNU äldre. (Jag har hört folk i alla åldrar känna såhär, från 25-åringar uppåt!)

Det finns olika orsaker till varför vi står emot förändring, men ofta ligger rädslor i vägen. Så var kommer alla rädslorna från? Vad händer om man låter alla sina rädslor styra ens liv?

Att fatta alla beslut för att undvika alla saker vi är rädda för kan bli ganska begränsande. Som att vi redan från början kan förutspå hur det kommer bli, och vad framtiden har i gömmorna. (Ibland tycker jag vi tror lite väl högt om vår förmåga att förutspå vad som kommer hända…).

Enligt min erfarenhet börjar möjligheter dyka upp när vi agerar utifrån magkänsla och lust. Vi har begränsat med erfarenheter, och ofta är det det nya och okända som skrämmer, och för att känna kontroll inför det okända, förutspår vi hur det kommer bli och fyller i med lite rädslor, så att vi slipper att ens försöka.

När jag startade mitt klädföretag, i en liten by i Österbotten, skrattade många åt mig. INGEN trodde att det, på en ort med 3000 människor, skulle gå att driva en klädbutik.

Men jag trodde på min idé, och vågade satsa. Jag var jätterädd, men jag gjorde det i alla fall. Jag tänkte: jag kanske faller, och allt blir pannkaka. Men tänk om det funkar, tänk om jag lyckas?

Den känslan, och ivern att se om det kunde gå, drev mig till att fortsätta. Jag satsade mina egna pengar och hoppade. Att jag 10 år senare skulle driva en nätbutik och ha massor med följare över hela Norden, hade jag ALDRIG trott. Jag hade aldrig kunnat förutspå hur det skulle bli.

Och hade jag lyssnat på mina rädslor hade jag aldrig vågat.

Så mitt tips, oavsett vad du står inför, är att försök hitta den andra rösten du har inom dig, den som ser möjligheterna. Den är oftast lite tystare, men lyssnar vi riktigt noga kan vi höra den.

Hitta ett sätt att distrahera rädslorna så länge, och låt möjligheternas röst komma till tals. För jag lovar dig, det är ALDRIG för sent att göra något nytt och skapa en förändring.

Ålder är bara en siffra, och om du någonsin tror du är för gammal för nåt, ljug för dig själv. Intala dig själv att du faktisk är så ung som du känner dig, och gör det i alla fall.

Att trotsa rädslorna kan vara läskigt, men garanterat uppfriskande!