Trettio år av EU-medlemskap: Finlands folk valde klokt!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nyligen firade vi en viktig milstolpe. Det har nämligen gått 30 år sedan Finland höll den rådgivande folkomröstningen om att bli medlem i Europeiska unionen.
Jag kommer själv mycket väl ihåg den dagen, den 16 oktober 1994. Det kändes högtidligt och viktigt att få rösta ja till EU.
Och jag minns hur jag sa till min då tvååriga dotter Malin, att nu får du komma med mamma i valbåset. Det handlar också om din framtid.
Folket sade ja med god marginal, och Finland blev officiellt EU-medlem den 1 januari 1995.
Vi har nu en hel generation som har vuxit upp med EU, och som har svårt att ens tänka sig att det inte alltid varit så. Idag tror jag att också många av dem som röstade nej är glada över att de blev i minoritet.
EU-medlemskapet har nämligen gett oss finländare otroligt mycket.
Vi behöver ett EU som är stort i stora frågor och litet i mindre frågor.
För det första är EU vår västliga hemvist och viktigaste värdegemenskap.
Respekten för demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter är fundamenten.
För det andra har medlemskapet gett såväl oss medborgare som landets företag många konkreta fördelar.
Fri rörlighet för varor, tjänster och människor.
Den inre marknaden bestående av 27 länder med 440 miljoner invånare har naturligtvis stor betydelse för Finlands ekonomi som exportberoende land.
Den fria rörligheten ger oss rätt att resa, bo, studera och arbeta fritt i unionen.
Utbytesprogrammet Erasmus+ har gett framför allt våra unga unika möjligheter. Nu är det viktigt att satsa på det också framöver.
Elisabeth Rehn blev SFP:s första Europaparlamentariker (MEP) 1995.
Allt sedan dess har SFP varit representerat i Europaparlamentet.
Nu under mina första månader som SFP:s MEP har jag med egna ögon fått se hur viktigt det är. Det gäller såväl i parlamentet i stort som inom vår egen grupp Renew Europe, med 77 medlemmar.
Vi behöver ett EU som är stort i stora frågor och litet i mindre frågor.
Onödig byråkrati borde skalas bort. Stora frågor finns nu sannerligen på agendan: vi behöver fred och stabilitet i Europa. Vi behöver tillväxt och framtidstro. Att EU fortsätter stödja Ukraina är den enskilt viktigaste frågan. Det handlar om hela Europas framtid och säkerhet.
Ryssland får inte vinna kriget.
Jag har aktiverat mig i parlamentets Ukraina-grupp och vi hade bland annat för någon vecka sedan en givande diskussion med Ukrainas tidigare president Petro Poroshenko.
Ryssland sysslar också med olika typer av hybridpåverkan på flera fronter. Under mina år i politiken har jag lärt mig att man inte kan utgå från att människor från andra länder känner till läget i ens eget hemland.
Därför har jag för kollegor i parlamentet öppnat upp vad det betyder att Finland har en 1 340 km lång gräns mot Ryssland, som också utgör EU:s yttre gräns, samt förklarat varför gränsen varit helt stängd sedan december 2023.
Jag ser det också så att den hybridpåverkan som Ryssland utövat mot Finland i form av instrumentalisering av migranter kräver en gemensam lösning på europeisk nivå.
Vi behöver konkreta handlingar och EU-lagstiftning som svarar på dessa hybridhot mot medlemsstaternas och unionens säkerhet och som samtidigt tryggar de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det här är en sak som jag har lyft fram såväl i sessionssalen som i interna diskussioner.
Slutligen. Enligt grundfördraget ska parlamentet sammanträda 12 veckor om året i Strasbourg. Man kan bra tycka att det här inte är klokt, men det är bara att finna sig.
Onekligen är det lite roligt att jag i Strasbourg bor på samma hotell som Elisabeth Rehn gjorde för snart 30 år sedan och där jag tror att samtliga SFP-MEP:ar hållit till.
Lampan på SFP:s kontor i Europaparlamentet lyser, den finlandssvenska rösten hörs och samma hotellrum finns bokat som för trettio år sedan.
Här kan du läsa fler kolumner av Anna-Maja Henriksson.