Trångt i S:t Olofsskolan -- inga planer på svenskt högstadium i S:t Karins trots 70 elever i Åbo
S:t Olofsskolan i Åbo, Kirjala skola i Pargas och Kimitoöns gymnasium gav oss flera idéer och tips, och vi har valt ut ett tips per skola.
8d i ”Sossen” är bekant för läsarna sedan tidigare: det är nämligen ÅU:s reporterklass, som skriver artiklar för ÅU under hela året.
8d undrade om det finns planer på ett svenskt högstadium i S:t Karins. Det går många elever från S:t Karins i skolan i Åbo, och utrymmesbristen är ett faktum.
Åsikterna om en eventuell ny skola varierar eleverna emellan.
Just nu går det cirka 70 svenskspråkiga elever från S:t Karins i högstadiet i Åbo. Om några år kan antalet vara upp till 120, om prognoserna stämmer.
Trots det finns det inga planer på att utöka den svenska undervisningen i S:t Karins. Antalet elever räcker inte till, enligt bildningsdirektör Elina Heikkilä.
– Klasserna blir för små. Vi kan inte ha över 30 elever i en klass, och 15 är för lite. Det skulle också bli svårt att få ihop tillräckligt många undervisningstimmar för lärarna och elevernas möjligheter gällande till exempel språkstudier skulle försämras.
Att S:t Karins skulle investera i en skolbyggnad för 120 elever ser hon inte som ett effektivt alternativ, och påpekar att kommunen har flera större skolprojekt på gång just nu.
Till dem hör byggandet av Valkeavuoren koulu och utbyggnaden av Piispanlähteen alakoulu, samt den nya skolbyggnaden där Hovirinnan koulu och S:t Karins svenska skola ska finnas.
– Om Åbo meddelar att de inte längre kan ta emot våra elever måste vi tänka om.
Åbopolitiker lämnade in motion om trängseln i S:t Olofsskolan
De statsandelar som Åbo tilldelas för utsocknes elever täcker kostnaderna för eleverna, men går inte till de investeringar i skolfastigheterna som behövs inom den närmaste framtiden.
Det har retat upp fullmäktigemedlemmen Nicke Wulff (SFP), som förra veckan lämnade in en motion till Åbo stadsfullmäktige. Han uppmanar staden att göra en konsekvensbedömning av att Åbo tar emot svenskspråkiga elever från andra kommuner, och vill utreda möjligheten att begränsa antalet.
– Varför ska Åbo stad öka sin investeringsbörda på grund av dessa utsocknesbarn?
– S:t Karins har gärna svenskspråkiga skattebetalare i kommunen och stoltserar med en svensk skola men de vill inte utöka den till ett högstadium. Jag vill att barnen i Åbo ska ha skäliga utrymmen och undervisning, säger Wulff.
Skolläget i Åbo utreddes i sin helhet senast år 2017.
– Då var budskapet från Åbo att eleverna är välkomna. Jag upplever att vårt samarbete fungerar bra, och det är viktigt för oss att det fortsätter, säger Heikkilä.
En ny utredning påbörjades i höstas. Arbetet med den upptas sannolikt av Åbo stad under våren. Då ska fastighetssektorn utreda mera exakt hur stora utrymmen som behövs i Åbo.
– Jag förstår att det finns behov för att mötas igen. Vi får se vad utredningen visar. Att S:t Karins har ett svenskt lågstadium gör staden mera attraktiv, och det är inte omöjligt att läget gällande högstadieeleverna förändras i framtiden, säger Heikkilä.
Hon tar inte ställning till om S:t Karins kunde delta i investeringskostnader för renovering och eventuellt nybygge av skolan i Åbo.
"Vi måste reda ut hurudana nya finansieringsmodeller som kunde användas"
Inte heller Liliane Kjellman, direktör för svenskspråkig fostran och undervisning i Åbo, vet på vilket sätt S:t Karins eventuellt kunde bidra ekonomiskt för de investeringar som krävs för S:t Olofsskolan.
– Vi måste reda ut hurudana nya finansieringsmodeller som kunde användas.
Kjellman konstaterar att frågan om utrymmesbristen är akut, och hoppas att fastighetssektorn kommer i gång med sin utredning så snabbt som möjligt.
– I den ska olika scenarier göras upp, och i några av dem är att S:t Karinseleverna inte längre kommer till Åbo. Syftet är att få fram så mycket fakta som möjligt om situationen innan politikerna fattar sina beslut.
Kjellman upplever att det finns både positiva och negativa aspekter gällande utsocknes elever i skolorna.
– Hittills har det fungerat bra. Mera volym leder till mera pengar, vilket underlättar flexibiliteten då undervisning ordnas.
– Det är inte riktigt sant att våra fastigheter finns till bara för Åboborna. Det går en hel del elever från andra orter också i till exempel gymnasiet eftersom antagningen till andra stadiet är gemensam och fungerar enligt annat system än till den grundläggande utbildningen. Det går inte att jämföra direkt eftersom kommunerna är skyldiga att ordna den grundläggande utbildningen, men jag tycker att det är viktigt att lyfta fram den här aspekten.
500 elever i ”Sossen” om tre år
Utrymmesbristen är ohållbar, säger rektor Christer Karlsson.
Om prognoserna stämmer går det 500 elever i S:t Olofsskolan i Åbo år 2023–24, utsocknes elever inräknade. Det är 100 flera än i dag.
Redan nu är det svårt att hitta lediga klassrum trots att en del av undervisningen sedan länge är utlokaliserad till en annan byggnad på Kaskisgatan.
Dessutom behöver skolan tre rum för undervisning i fysik och kemi, inte två, konstaterar rektor Christer Karlsson.
– Och matsalen är allt för liten. Vi äter i sju omgångar.
– Skolans byggnad är inte längre praktisk. Dessutom är den byggd på 60-talet och inte anpassad till modern undervisning.
70 av de 100 utsocknes eleverna i skolan kommer från S:t Karins, och antalet kan stiga till 120 inom några år. Det har väckt frågor om S:t Karins borde ha ett eget högstadium.
Christer Karlsson anser att det skulle vara fel att ha två högstadieskolor på sju kilometers avstånd från varandra.
– Vi kan inte tvinga lärarna och eleverna att pendla, och i en liten skola blir elevernas valmöjligheter färre. Som det ser ut nu skulle elevunderlaget inte räcka till i S:t Karins. Men det är politikernas sak att fatta beslut, påpekar han.
Sjundeklassarna Fia Casagrande och Edith Rönnholm gillar att gå i S:t Olofsskolan. Ingendera av dem vill, som läget ser ut nu, gå i ett litet högstadium.
Casagrande gick tre år i S:t Karins svenska skola innan hon började i S:t Olofsskolan, Rönnholm gick sex år.
– Om man skulle gå i ett högstadium i S:t Karins skulle man inte få några nya kompisar utan umgås med samma personer hela tiden. Här lär man känna nya människor, konstaterar de.
Varken Casagrande eller Rönnholm tycker att det märks speciellt mycket att det är utrymmesbrist i ”Sossen”, förutom att eleverna måste flytta runt en hel del till olika lektioner.
– Ibland har vi prov i matsalen.
LÄS OCKSÅ: SFP vill att högstadiefrågan i S:t Karins diskuteras — de svenska barnen blir allt fler