Reportage

Torbjörn Kevin firar 70 år och fortsätter blicka framåt: Det finns mycket jag ännu vill göra

Torbjörn Kevin tar emot mig på sommarstugan i Dragsfjärd på Kimitoön.

Han börjar med att utreda vem jag riktigt är. Namnet låter bekant, visst är jag väl härifrån ”ön”?

– Då har du säkert varit här ute förr, konstaterar han medan vi går upp mot huset.

Vi slår oss ner på stugans terrass med sin fina utsikt över Ölmosviken och han hämtar ut en kanna flädersaft till oss. Isbitarna smälter snabbt i värmen.

När jag gratulerar honom på 70-årsdagen ler han och skakar på huvudet.

– Det känns inte riktigt som att det stämmer, den siffran. Jag har alltid ansett, oberoende av ålder, att jag varit i den bästa. Det är också svårt att komma ifrån att sjuttio år är en lång tid, men i huvudet känner jag ju mig mest som samma gamla Kalle.

Jag säger att det säkert också märks när man tittar bakåt i tiden, på allt det man åstadkommit.

Han instämmer men poängterar att han föredrar att blicka framåt.

– Jag har fortfarande så mycket jag har tänkt göra och uppleva, säger han.

Lämnat arbetstiden bakom sig

Torbjörn Kevin, eller Kalle som han också kallas, tillbringade största delen av sin karriär på ÅU.

Först som reporter inom kommunalpolitiken och senare som långvarig chefredaktör ända fram till sin pensionering år 2014.

Däremellan har han också hunnit med några år som redaktionssekreterare (motsvarande dagens roll som nyhetschef) på tidningen Västra Nyland och som chefredaktör på Jakobstads Tidning.

Någon större svårighet att lämna den banan bakom sig vid pensioneringen hade han ändå inte.

– Vid det laget hade jag nått en sådan punkt där jag kände ungefär att ”det var det”. Jag stängde den dörren helt enkelt.

Saknar inte dagsjournalistiken

Att koppla bort från jobb har alltid varit lätt för honom och något han ser som nödvändigt.

Han minns särskilt en gång när ÅU:s tryckeri brann och man ringde honom mitt i natten. Men när det stod klart att det inte skulle gå att rädda beslöt han sig för att gå och lägga sig igen.

– Mitt resonemang var att det är bättre att jag hinner sova några timmar än att jag tar itu med saken när inget ändå går att göra. Jag lyckades också somna om och det är jag i efterhand nöjd över.

Sedan pensioneringen skriver Kalle kolumner i Hufvudstadsbladet.

Genom dem har han på sätt och vis fortfarande en fot inne i branschen, men kommenterar ogärna dagsjournalistiken mer specifikt.

I generella termer menar han ändå att det inte är något han längtar tillbaka till.

– Jag är glad över att inte vara inne i snabbheten som nu i väldigt hög grad har tagit över nyhetsflödet. När främsta fokus ligger vid att vara först ute med allt så tror jag det bryter rytmen för att göra bra och gedigna reportage, säger han.

Fortfarande en aktiv skribent

Nu har Kalle varit pensionär i sju år. Enligt honom har åren gått snabbt, och än så länge har tiden inte blivit lång.

– Det är en myt att man som pensionär är fullbokad om man har en tandläkartid mitt på dagen. I alla fall stämmer det inte in på mig, säger han.

Utöver sin kolumn i HBL har han under den här tiden också utkommit med två fackböcker och är fortfarande en aktiv politisk kommentator.

Det som ändå väcker ivern mest just nu är en alldeles nyfunnen hobby, nämligen oljemålning.

– Det är fantastiskt roligt! Jag har aldrig varit en tecknare, men att måla i olja är något helt annat, förklarar han.

Började måla i oljefärg

Oljemålningen var länge något som fanns i bakhuvudet men aldrig hann bli verklighet.

Det förändrades när han inledde sin första oljemålningskurs vid Arbis i Åbo för tre år sedan.

Kalle berättar att oljemålningen också känns som ett steg närmare hans mormor och morfar, som bägge två var duktiga amatörkonstnärer.

– Hittills har jag mest målat av foton av gamla barndomsmiljöer i Ekenäs. Men nu överväger jag att så småningom röra mig bort från det fotografiska, mot mer tolkande motiv.

Någon utställning är ändå inte aktuell, men om det skulle komma till det menar han att det nog är morföräldrarnas tavlor som skulle få stå i fokus.

Känner sig som hemma i Dragsfjärd

På sommarstugan i Dragsfjärd började han husera i slutet av 1980-talet. Här vistas han tillsammans med frun May från tidig vår till sen höst.

Huset tillhörde ursprungligen hans svärföräldrar och det är genom sin frus familj han därmed har en viss anknytning till bygden.

– Jag trivs otroligt bra här. Mentaliteten påminner mycket om den västnyländska, det är samma humor och liknande dialekt. Jag är dessutom extremt nyfiken av mig och känner nog till en hel del folk vid det här laget, säger han.

Samhällsintresset svalnar aldrig

Nyfikenheten har också fört med sig intresset för samhället, ett område som Kalle har fått utlopp för inte bara privat utan också i allra högsta grad genom jobbet inom journalistiken.

Jag passar på att fråga om han kan hjälpa mig förstå högerpopulismens framfart som bara tycks öka överallt. Det kan han inte.

– Det är något jag grubblar på nästan varje dag. Det övergår mitt förstånd hur auktoritära ledare fortsätter ta sig till makten och jag hoppas att trenden vänder. Vartåt det barkar vet man ofta först i efterhand och hittills står jag också svarslös inför det, konstaterar han.

Med samhällsintresset kommer också en enorm läslust.

För tillfället är det en bok om Rysslands president Vladimir Putin som gäller.

– Den är otroligt intressant men eftersom jag är upptagen med så mycket annat framskrider inte läsningen riktigt i den takt jag skulle vilja. Det är väl kanske en sådan sak som kommer med pensionen, allt går lite långsammare.

Den betydelsefulla fotbollen

Det är inte svårt att förstå att han ofta är väldigt upptagen.

När han inte sitter i sin ateljé, inte skriver eller läser är det fotboll som gäller. Så sent som det här året har han nämligen tillträtt rollen som ordförande för den lokala fotbollsföreningen FC Boda.

– Fotboll är otroligt viktigt för mig. Redan innan ordförandeskapet har jag gått på Bodas matcher i minst 15 års tid.

Europamästerskapen följs naturligtvis också med. Den här gången har han tippat Frankrike som vinnare men påpekar att Italien också verkar ha ett starkt lag.

– Jag skulle våga påstå att fotbollen överlag aldrig har varit så bra som den är nu. Spelarna är otroligt begåvade och har en bättre teknik än någonsin, säger han.

Samtidigt påpekar Kalle att spelet i de mindre ligorna inte ska förminskas.

– Det är minst lika spännande att gå på en av FC Bodas matcher som att se en match i Champions League. Det är viktigt att värna om den lokala fotbollen.

"Finns inget bättre än att ta upp fisknäten en sommarmorgon"

Jag frågar skämtsamt om han alls hinner vara ledig och vad han gör då?

– Jag är otroligt bra på att vara lat! I de stunderna ser jag också till att inte göra något alls.

Han benämner sig dessutom vara något av en fiskefanatiker, en hobby som i första hand är ren och skär avkoppling.

– Mycket få saker klår att stiga upp klockan sex en vacker sommarmorgon när fåglarna sjunger och ta upp näten här utanför vår brygga, säger han.

Med under fiskandet är radion, som har en central plats i Kalles vardag i allmänhet.

– Det finns en ingrodd rytm i radiolyssnandet vid det här laget, ler han och tillägger: När mitt favoritprogram Faunin iltapäivä på Yle Radio 1 kommer ska man ogärna ringa eller störa mig.

Sjuttioårsjubileet firas med ro

Sjuttioårsjubileet firas i lugnets tecken med familjen hemma på stugan.

Några särskilda planer inför sommaren finns inte heller, förutom att förhoppningsvis träffa bekanta de inte sett på ett tag.

Jag frågar slutligen hur den närmaste framtiden ser ut för Kalle, både privat och med eventuella projekt.

– Jag hoppas att det fortsätter som det gjort hittills. Det låter kanske tråkigt men för mig är det inte det, eftersom jag tycker väldigt mycket om allt det jag gör, säger han.