Tomten, jag vill ha en riktig jul

Julen har alltid hört till en av mina favorithögtider. Under studietiden gick det till och med så långt att jag var tvungen att sätta upp ett datum för när jag skulle få börja lyssna på julmusik.

Inga jullåtar före den 15 oktober.

Numera har jag inte lika bråttom med att komma igång med firandet, men senast den första december börjar det vankas julmusik, tomtar och glögg.

Hur tidigt jag än börjar, slutar det ändå med att jag sitter där, kring tvåtiden natten till julafton, med glöggkoppen i ena handen och ett halvfärdigt rim i den andra. En mysig tradition som hör julen till, även det.

Den här julen har det särskilt i amerikanska media börjat dyka upp tips på hur man kan använda teknik och AI för att underlätta allt som ska planeras och fixas inför jul.

Den här julen har det särskilt i amerikanska media börjat dyka upp tips på hur man kan använda teknik och AI för att underlätta allt som ska planeras och fixas inför jul: till exempel genom att hitta ny julmusik, skapa en nytänkande julmeny eller diskutera önskelistor med en AI-julgubbe.

För några år sedan var klyschan "allt som kan digitaliseras, kommer att digitaliseras".

Nu säger vi samma sak om AI, som om tekniken vore en magisk lösning – ett digitalt trolldamm som ska förvandla allt den nuddar vid.

Men bara för att något är möjligt betyder det inte att det borde göras.

Jag tänkte på det häromdagen, medan jag försökte planera inför årets julfix: vad skulle hända om vi faktiskt gick in för att optimera julfirandet med teknik och AI?

Föreställ dig en teknifierad jul, med algoritmer som lovar minska stressen och maximera glädjen.

Eliminera traditionella fallgropar, brända pepparkakor och obekväma samtal runt middagsbordet.

Julgubben kunde outsourca sitt jobb till algoritmer, som skulle skapa förslag på de perfekta gåvorna utgående från sökhistorik, flöden i sociala medier och shoppingvanor.

Kanske kunde AI-systemen tolka våra undermedvetna drömmar bättre än vi själva.

Plötsligt skulle vi veta exakt vad mormor verkligen önskar – inte alls den där stickade halsduken hon pratat om, utan en speciell parfym som påminner om goda minnen från förr.

AI kunde säkert också effektivisera julen – traditioner är ju trots allt till sin natur varken optimerade eller moderniserade.

Aldrig mer några misslyckade slipsar eller böcker som bara kommer att samla damm. Den perfekta julklappen varje gång.

Julbordet skulle bli en matematisk kalkyl, med näringsintag och individuella matpreferenser balanserade med algoritmisk precision.

Och pepparkakshusen? De kunde skräddarsys med sådan finess att självaste Ernst Kirchsteiger skulle bli grön av avund.

AI kunde säkert också effektivisera julen – traditioner är ju trots allt till sin natur varken optimerade eller moderniserade. Kanske kunde vi ersätta julfredens utlysning och Kalle Ankas jul med individualiserade VR-upplevelser? Skippa granen och pynta med hologram?

Och vet ni, där slutade jag fundera! En teknifierad jul skulle vara som att titta på en perfekt rekonstruerad tavla – på papper kanske optimerad och felfri, men i praktiken tråkig och själlös.

Var är den mänskliga röran och de oväntade samtalsämnena?

Vi vill knappast optimera bort just det som gör julen mänsklig: dess charmerande oförutsägbarhet.

De torra bullarna och den lite för tjocka plommonsoppan?

Var är de små missarna som blir till skratt om några år?

Vi vill knappast optimera bort just det som gör julen mänsklig: dess charmerande oförutsägbarhet.

För vem bryr sig om pepparkakorna är lite brända, granen lutar och julbordet inte är perfekt? Och vem minns egentligen de perfekta klapparna?

Det är de knasiga, lite misslyckade gåvorna som lever kvar i familjeberättelserna – en högervante i helt annan storlek än den vänstra och slipsen i en färg som ingen förstår.

Det är ju precis det som gör julen till vår egen.

Här kan du läsa fler kolumner av Linda Mannila.