Tomt i min vackra plånbok - men inte på grund av det kärva ekonomiska läget
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag har en vacker plånbok, men den börjar gapa tom och lämnas hemma allt oftare.
Inte på grund av det kärva ekonomiska läget i världen just nu, utan på grund av faktumet att fysisk valuta samt fysiska kort börjar bli en raritet. Jag är knappast den enda som har sina kort på telefonen och sköter ärenden via diverse appar.
Betalningar och sättet att handla är i något av ett ”generationsskifte”: e-handel, on-demand handel, “köp nu, betala senare”-modeller och andra verksamheter och ideér florerar på marknaden som följd av de senaste utvecklingarna både på EU- och global nivå.
Jag besökte en global konferens kring betalningarnas framtid tidigare i juni och världen ser verkligen annorlunda ut!
I en stor mässhall fanns flera hundra (om inte fler) utställare på plats och berättade om sina ”revolutionerande” lösningar kring elektroniska betalningar, kontroller av penningtvätt och sanktioner och så vidare. Det var intressant att se hur till exempel PSD2, direktivet för betalservice, har öppnat dörrarna för till exempel elektroniska kort och nya belåningsmodeller att komma till marknaden.
Många har säkert märkt att olika firmor ger sina kunder egna kreditkort att handla för? Det är sällan så att firman själv har en licens att släppa kreditkort utan de har köpt ett så kallat ”whitelabelled” kort, där utgivaren av kortet är någon annan än aktören du kanske tror du ingår ett avtal med.
Det är därför av yttersta vikt att noggrant läsa det finstilta innan man godkänner kortet från bensinmacken eller matbutiken.
Förutom att aktörerna på marknaden ploppar upp som svampar i regn har även sättet att betala ändrats.
Tidigare hade en konsument i stort tre alternativ; fysiska pengar – kortbetalning – faktura. Nu börjar fysiska pengar ses som ett aningen besvärligt element hos näringsidkaren, det är innebär kostnader att ta emot pengarna och deponera dem på ett konto. Risken att ha en stor kontantkassa innebär även stöldrisk samt risker kring oärligt beteende hos anställda och kunder.
I sviterna av pandemin har många näringsidkare kunnat motivera sitt beslut att sluta ta emot kontanter med ”hygienskäl” då fysiska pengar kan bära på bakterier och transaktioner med fysisk valuta tar längre tid.
De traditionella korten börjar också förlora mark mot ”inbyggda” betalningsmedel. Närbetalningen är inte längre ett främmande element och de flesta kort idag har möjligheten för närbetalningar. Närbetalningsteknologin har även möjliggjort att ”kortet” numera finns på telefonen eller till och med klockan eller nyckelringen. Detta har i sin del lett till det att allt fler gör som jag och lämnar plånboken hemma när de tar en tur till närbutiken.
Betalningarna till olika näringsidkare har även de ändrat i och med olika plattformer som sammanlänkar konsument och näringsidkare.
På till exempel Wolt kan en nuförtiden köpa och betala allt mer än den traditionella snabbmaten en kanske tänker på då en hör ordet Wolt. På senaste tiden har anrika aktörer så som Stockmann (tyvärr i Helsingfors enbart tills vidare) och K-kedjan anslutit sig till Wolts nätverk vilket innebär att du kan ”klicka hem” – och betala – den där mariskoolen och få hem den på en kvart innan släktkalaset börjar.
Avslutningsvis uppmanar jag alla att tänka utanför det traditionella, testa de nya möjligheterna de olika nya tjänsterna medför.
Men håll i hatten och spara den där plånboken ett tag till, jag tror inte plastkorten och den fysiska valutan försvinner inom en för snar framtid.