"Thea är det bästa som har hänt i mitt liv"
Dörren till det gula egnahemshuset i Korpo kyrkby öppnas försiktigt. Sjuåriga Thea tittar nyfiket på den långa och gängliga reportern som stiger in i tamburen.
Efter att ha sagt hej tycker hon att det säkrast att hoppa upp i pappas famn. – Famnen är det bästa med pappa.
Pappan heter Torgils Bäckman. Han är 71 år gammal och blev pappa för första gången för sju år sedan då Thea föddes.
Bäckman jobbade i Tyskland då han träffade Theas mamma Ana på en semesterresa till Filippinerna år 2004. De första åren upprätthåll paret ett distansförhållande, men efter att Bäckman gått i pension år 2008 flyttade han till ön Negros i södra Filippinerna där också bröllopet firades samma år.
Några egentliga planer på att bli pappa på gamla dagar hade han inte, så när frun förde saken på tal var han inte speciellt förtjust i tanken. Han hade ingen egen erfarenhet av småbarn, men kände sig ändå som en så kallad "barnexpert" som visste hur andras barn borde uppfostras.
Bäckman hade tänkt tillbringa pensionstiden i Filippinerna och endast besöka Finland och Korpo där han hade ett litet torp i Rosklax under somrarna.
Men så blev Ana gravid. Paret insåg att barnet skulle ha en mycket bättre framtid i Finland. Därför beslöt de sig för att flytta.
– Det är trots allt en lottovinst att födas i Finland, säger Bäckman.
Den 10 maj föddes Thea på ÅUCS som ett önskat och välkommet barn. Efter det var inget som förut för Bäckman.
– Livet fick en helt ny mening för mig. Tidigare tyckte jag att allting kretsade kring mig. Nu blev prioriteringarna annorlunda.
Spädbarnstiden förlöpte lugnt. Thea sov gott om nätterna och tröttade inte ut föräldrarna med skrik och gråt.
Mamma Ana började jobba på servicehemmet Regnbågen i Korpo. Torgils och Thea tillbringade mycket tid på tumanhand.
– Det är idealiskt att vara gammal pappa och inte ha några yrkesmässiga förpliktelser. Som yngre sker allt på samma gång: man ska göra karriär, studera, skaffa egen bostad och kanske har man ekonomiska bekymmer.
– Som pensionär har man gjort allt det där. Man är inte trött när man kommer hem efter jobbet, utan har mera tid och ork att vara med sitt barn. Jag känner mig mycket yngre och friskare nu än innan Thea föddes.
Det blir mycket pappa-dottertid för Thea och Torgils. De spelar schack, läser, är ute på strövtåg i naturen eller spelar badminton ute på gården.
Men som alla andra föräldrar händer det ibland att Torgils blir trött och irriterad. Men det har inte med åldern att göra, säger han. Tvärtom.
– Som äldre är jag mera avslappnad och klarar av "katastrofer" i vardagen bättre än jag skulle ha gjort i 20–30-årsåldern.
Faktum är ändå att Torgils är äldre än många andra pappor. När Thea fyller 18 och blir myndig är Torgils 82 år. Det är inget som han går och grubblar på, men han är medveten om att han inte är odödlig. Därför planerar han att skriva en biografi över sitt eget liv som Thea kan läsa när hon blivit äldre och pappa kanske inte längre finns.
– Men jag är inte färdig här ännu och jag har mycket att göra. Min uppgift är att ordna för Thea och Ana så att de har en bättre framtid när jag har gått bort.
Torgils var med i teveprogrammet "Farsor" som visades på FST för fem år sedan. Han berättade sin historia för att ta kål på eventuella fördomar som florerade då han återvände till Finland med ung filippinsk fru.
– Inte vet jag förstås vad det talas bakom ryggen på mig, men jag har inte märkt något elakt förtal i alla fall här i Korpo. Kanske det skulle vara annorlunda i Åbo.
Det märks att Thea och Torgils tillbringar mycket tid tillsammans. De har ett naturligt umgänge och Torgils tar sig tid att ta Theas önskemål i beaktande också under intervjun.
Vi kompletterar och lär oss av varandra, säger Torgils.
– Världen ser annorlunda ut för en sjuåring, än för en 70-åring och jag lär mig att se på världen med hennes ögon. Hon uppfostrar också mig, och jag har lärt mig att inte ta allting förgivet.
Någon speciell uppfostringsfilosofi har Torgils inte. Eller kanske ändå en: att inte uppfostra henne så som hans egen pappa gjorde med honom.
I övrigt gäller det att använda sunt förnuft och dra nytta av sin 70-åriga livserfarenhet.
– Jag kan inte skydda henne från att falla i alla gropar på vägen, men jag hjälper henne så mycket jag kan. Men hon måste själv klara av att hantera groparna.