Tenalabor med landsvägsvana gläds över ny yta på stamväg 52 men önskar mer bredd - "Cyklister undviker den"
På onsdag kommer Asfalttikallio att flytta sin maskinpark från väg 104 i Fiskars till stamväg 52 mellan Ekenäs och Tenala. Nu är det Salovägens tur att bekläs i ny svart asfalt.
– Det är välkommet. Det är alltid bra med ny beläggning. Det har varit en ganska spårig sträcka, säger åkeriföretagaren Håkan Lindgren på MHL-Trans i Tenala.
Lindgren har märkt att mildare vintrar med växlande temperaturer far illa fram med vägarna.
– Värst är skicket på vintern och våren då ytan spricker och det uppstår grova håligheter i beläggningen. Det sliter både på ringar och på fjädring.
För ett åkeri medför en ny yta med andra ord också besparingar, även om de är marginella.
– Säkerheten är ändå det viktigaste, säger Lindgren.
MHL-Trans har 24 långtradare med depå i Tenala. Även om företagets bilar för tillfället rör sig mest vidare mot Åbo eller längs "Pojovägen", väg 111, så rör det sig mycket annan tung trafik på stamväg 52.
– Vägavsnittet belastas en hel del av den tunga trafiken mellan Hangö hamn och Åbo. Med tanke på hur mycket tung trafik det rör sig på vägen skulle den gärna få vara bredare. Den är lite smal nu, säger Lindgren.
Av det lider inte minst cyklisterna som blivit allt fler de senaste åren.
– Vägen blir ganska smal för cyklister, speciellt om två tunga fordon möts på ett ställe där det är räcken på båda sidorna. Antingen borde man bredda vägen eller bygga en cykelväg mellan Ekenäs och Tenala, säger Lindgren.
Han får medhåll av grannen Raimo Tamminen. Från 1976 fram tills han blev pensionär cyklade Tamminen från Tenala till jobbet i Ekenäs i fem till sex månader per år.
– Det två första veckorna var obehagliga men sedan blev man van. Man kunde nästan på motorljudet avgöra vem det var som närmade sig bakifrån, säger Tamminen och skrattar.
Lindgren säger att vägens skick blir ännu sämre vidare från landskapsgränsen mot Bjärnå.
Enligt Tero Ahokas på NTM-centralen i Egentliga Finland har man inte några planer på ny beläggning på avsnittet från Tenala vidare mot Bjärnå och Salo detta år.
Men där har vägen en annan fördel.
– Vid Lupaja i Bjärnå, cirka 10 kilometer från landskapsgränsen, blir vägrenen bredare. Varför kan man inte göra vägen lika bred här? undrar Tamminen.
Tamminen tycker att vägen kunde breddas med en meter på båda sidorna. Som det är nu undviker cyklister vissa avsnitt av stamväg 52.
– När vi planerade Eurovelo 10-cykelrutten drog vi rutten så mycket som möjligt på sidovägar för att undvika de farligt smala ställena, säger Tamminen.
Enligt projektchef Niklas Nevalainen på Nylands NTM-central kommer vägen inte att breddas i det här skedet.
– Vi förnyar enbart ytan nu och arbetar enligt den befintliga vägens struktur.
Avsnittet som nu förnyas är 16 kilometer långt och sträcker sig från riksväg 25:s anslutning i Österby i Ekenäs till Olsbölevägens avtag i Tenala, drygt fem kilometer från landskapsgränsen.
Nevalainen på NTM-centralen kan inte på rak arm säga varför avsnittet är just detta.
– Vi planerar projekten enligt informationen om vägens skick.
I vissa fall kan det ha med landskapens vägdistrikt att göra eftersom de inte nödvändigtvis följer landskapsgränserna.
– Landskapsgränserna är inte huggna i sten när det handlar om vägar. Det kan hända att man överskrider dem med några tiotals meter vid behov, till exempel så att ny beläggning kan fogas samman med en tidigare förnyad beläggning, säger Nevalainen.
Enkla medel finns
Raimo Tamminen tycker överlag att det skulle gå att hålla vägarna i bättre skick med små medel.
– Man borde till exempel putsa vägrenen bättre så att den inte har ett smutslager som är tio centimeter högre än asfalten. Det hindrar vattnet från att rinna bort och förstör vägen på sikt, säger han.
Men Lindgren och Tamminen är glada att vägen åtminstone får ny asfalt.
– Följande på önskelistan är vägbelysning, säger Lindgren.