Tankebrist i informationssamhället

När har du senast stannat upp för att tänka? Låtit tankarna vandra fritt, ostört och oförutsägbart. Insjunken i en bok när tankarna vandrat någonstans fjärran och märkt att du främst sett - inte läst - de senaste sidorna.

När har du funderat på en djupare nivå, funderat på stora saker, tänkt på livet, döden, eller meningen med allt omkring oss? När har du senast haft en insikt? En ahaupplevelse.

Stunderna då vi låter tankarna vandra är värdefulla för nya idéer. Det finns en visdom i att Arkimedes hade sitt Heureka ögonblick i badet - han var avslappnad.

Warren Buffett, en av världens rikaste gubbar, lär lämna rejält utrymme i kalendern ”bara” för att tänka. Hans viktigaste egendom är hans tid och han värnar om den. Tid är något vi inte kan köpa, men när vår tid är ute är det dags att betala några silvermynt till färjemannen för den.

Jag misstänker att vårt problem ligger i att vi idag konstant gör något. Kollar på streamingtjänster, sociala medier, e-postar, bereder små eller stora rapporter etc.

Vår tid går till petitesser som främst distraherar oss från våra egentliga uppgifter och på vår fritid har vi inte möjlighet att vara uttråkade.

Våra tankebanor störs och vår uppmärksamhet upptas frekvent antingen frivilligt eller ofrivillig när telefonen, datorn, eller paddan plingar.

Beskrivande för vår brist på reflektion är att vi har ersatt enstöringen i Suomi-filmerna - som kläcker visdomar om livet i skenet av en brasa - med frestelseöarnas långhårige blond som visar videor där manipulerade äktahalvor är eller inte är otrogna mot sin partner till deras äktahälft och de intresserade finländare – brasan återstår dock.

Lite högre ribba för underhållning kunde ett av världens högst skolade länder ha!

Apropå hög skolning är det fascinerande hur vi – förstås i produktivitetens namn – lyckats skapa ett system där de mest utbildade bland oss, professorer och forskare, konstant är upptagna med annat än det de egentligen betalas för.

De jobbar kvällar, helger och, på basis av klockslagen på e-postar, också om nätterna. En konstant flod av små uppgifter äter bort mängder av tid från deras egentliga uppgift, dvs. skapa kunskap och utbilda kommande generationer.

Tiden går åt till att sköta diverse formellt och icke-formellt kringarbete som sällan är värdeskapande.

På samhällsplan kan vi fråga oss vad som händer när tid för reflektion blir en bristvara. Vad blir kvar, någon form av mentalt reagerande? Vilken kostnad har det?

När vår tillvaro kretsar kring detaljer och vår tid går åt till allehanda pynjas förlorar vi greppet om det stora hela och verksamhetens ändamål. Då det sker kan vi inte sätta oss och våra uppgifter i ett större sammanhang och de förlorar sin meningsfullhet.

När uppgifterna blir meningslösa för oss försvinner vårt intresse att göra vårt bästa. Kanske framhävs till och med tanken att göra det minsta möjliga eller bara det absolut nödvändiga.

Då lider hela verksamheten. Ingen innovation och ingen utveckling.

Hur vi har hamnat i en situation där kunskapsarbetare i ett informationssamhälle inte har tid att tänka har jag svårt att förstå. Men med innovation och nyskapande i åtanke hoppas jag att vi i framtiden har mer tid att låta tankarna vandra med färre distraktioner.

Vem vet vilka banbrytande insikter som väntar oss bakom badrumsdörren!