Tankar om hettan

I år upplevde vi återigen en sommar då värmerekord blev slagna på många håll. I Finland upplevde vi den varmaste junimånaden någonsin, och i Kanada har man mätt temperaturer upp mot 50 grader.

Väder och klimat är inte samma sak, men forskarna är helt eniga om att det är just klimatförändringen som ligger bakom de allt varmare temperaturer som vi upplever allt oftare. Även olika typer av extrema väderfenomen och allvarliga skogsbränder har dominerat nyhetsrapporteringen år efter år.

Det vi ser nu är exakt och precis det som forskare i många år varnat för, och då är vi bara i början av utvecklingen.

Mitt i den exceptionella värmeböljan i somras publicerades en klimatutredning som gjorts i EU, där man undersökt medlemsländernas invånares åsikter om den klimatpolitik som förts.

Det anmärkningsvärda var hur resultaten från Finland skilde sig från de andra ländernas: hela 25 procent av befolkningen här ansåg att regeringen gör för mycket i kampen mot klimatförändringen. 40 procent tyckte att regeringen gör tillräckligt och bara 34 procent att regeringen borde göra mer.

Regeringens målsättning om att Finland ska vara koldioxidneutralt år 2035 är den mest ambitiösa målsättningen vi haft, men samtidigt är det värt att poängtera att ambitionsnivån inte kan vara någon annan: om vi ska kunna uppnå målsättningen i Paris klimatavtal om att begränsa höjningen av medeltemperaturen till max en och en halv grad måste ambitionsnivån inom hela EU öka.

I regeringens budgetria var det klimatbesluten som var svårast. Fast alla talar varmt om hur viktigt det är att stoppa klimatförändringen, är det få partier som är beredda att fatta de beslut som verkligen behövs.

Som tur får Finland draghjälp av EU. EU-kommissionens stora klimatpaket Fit for 55 innehåller en mängd olika åtgärder genom vilka man inom unionen ska lyckas minska utsläppen med 55 procent fram till år 2030, jämfört med nivån år 1990.

Många medlemsländer och bland annat skogsindustrin har redan börjat lobba för att minska ambitionsnivån och urvattna förslagen. I Finland skrev en högt uppsatt tjänsteman inom Arbets- och näringslivsministeriet en insändare i vilken han kritiserade paketet redan innan det var publicerat.

Trots alla dessa försök att urvattna viktiga klimatåtgärder är det ett faktum att ambitionsnivån inte heller här är tillräcklig: EU-målsättningen är inte tillräcklig för att vara i linje med det Europa förbundit sig till i Parisavtalet.

Miljöorganisationerna har poängterat att utsläppen borde minska minst 65 procent till år 2030, och hela EU vara koldioxidneutralt senast år 2040 för att uppvärmningen ska stanna under två grader. Redan en höjning av medeltemperaturen med 1,5-2 grader kommer att kräva stora och dyra åtgärder för att anpassa våra samhällen till framtida katastrofer.

Vi ligger med andra ord fortfarande efter vad gäller ambitionsnivån. Att en fjärdedel av finländarna anser att regeringen gjort för mycket mot klimatförändringen är därför rätt alarmerande, och påvisar hur polariserad hela klimatdebatten har blivit.

Det behövs fortfarande mer information, nyhetsrapportering och offentlig diskussion om klimatförändringen och dess följder. Vi borde debattera vilka åtgärder vi ska använda oss av och inte om huruvida vi ska göra något alls.