Tankar kring Familjecentret i Ankarhuset

Jag har följt med diskussionerna kring Familjecentret i Ankarhuset. En verksamhet sitter inte i väggarna är ett av argumenten för en flytt. Det är enbart sorligt att väggarna i statshuset fortfarande  vill härska och tysta ner, att kalla familjecentrets förespråkare för folk som har svårt för nytänk och förändringar.

Att i press påstå att det har förekommit öppen diskussion och planering om att flytta verksamheten. Jag vågar påstå att det inte har fungerat så. Jag har hört detta av så många att det inte lönar sig att söka källorna till dessa uppgifter och peka ut sk bakåtsträvare. Med all respekt för den personal som tycker att det är ok med en flytt.

Verksamheten sitter inte i väggarna menar Merja Fredriksson och Mikael Holmberg (ÅU 1.6.2021) ändå är det just väggar och kvadrater de diskuterar, inte innehållet i en kvalitativ service.

Att bygga upp en verksamhets kultur som genomsyrar allas arbete trots att man representerar olika yrkesproffesioner, är inte något som sker på en handvändning. Utveckling tar tid. Familjecentrets servicefilosofi har utvecklats under många år för att idag vara nationellt kännt.

Varför är familjecentret uppskattat av så många? Med handen på hjärtat, alla ni som inte vill bevara Ankarhuset och dess verksamhet, vet ni vad Pargas stad går miste om? Ankarhusets verksamhet har utvecklats till så mycket mer än bara personalen.

Det är ett bra ställe att besöka. Det är ett bra ställe där man kan diskutera också svåra frågor. Det är ett bra ställe för tredje sektorn och de som samarbetar med dem. Det är ett centralt bra ställe för grupper att mötas i, som ett vardagsrum, inte en känsla av hälsocentral. Det måste vara ett bra ställe att jobba i om man mäter trivsel i att personalen inte byts ut hela tiden som på så många andra ställen.

Varför har jag en åsikt om Ankarhuset? Jag finns ju inte där. Ändå finns jag där. Många är de nätverksmöten jag deltagit i just där. Många gånger har jag hört  människor säga att det är det tryggt ställe att besöka. Det stället stämplar oss inte. Vi blir hörda.

Många gånger är de tillfällen jag i mitt arbete har träffat familjer som, om de kan välja, möts just där, inte i mina arbetsrum. Många gånger är de tillfällen där de ordnat åt mig utrymme för mina möten. Många är de som jobbar där som lärt mig, breafat mig för hur jag ska möta människor med ICPD tänket och respekten. Jag är dem tacksam.

Pargas ska vara stolt över sin verksamhet just i Ankarhuset och dess miljö. Pargas ska sälja sig som en bra ort för familjer att bo i, bl a just för verksamheten inom Ankarhusets väggar. Jag borde ha skrivt många insändare som berättar om hur stolt jag är för att Pargas stad har ett Ankarhus och familjecenterverksamhet där.

Bästa politiker i Pargas; lyft blicken, rösta för Ankarhuset, också om det betyder att trotsa partidisciplinen, rösta med hjärta och förnuft!