Tänk att det finns så många finskspråkiga specialister på svenskspråkig vård
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts styrelse beslöt att föra planerna på att införliva Åbolands sjukhus i sin ett-sjukhus modell utan att beakta de tvåspråkiga kommunernas mycket betänksamma utlåtanden.
Distriktets styrelseordförande Piia Elo hänvisar till att patientunderlaget krympt och att serviceutbudet blivit snävare.
Påståendet kan kanske sägas vara en sanning med modifikation. Patientunderlaget har på inget vis krympt.
Eftersom Åbolands är ett helt tvåspråkigt sjukhus så är patientunderlaget de facto lika stort som stamsjukhusets underlag.
Vill man föra en lite akademisk diskussion så kunde man kanske till och med säga att underlaget är större för Åbolands eftersom de klarar av att ge vård på både svenska och finska, vilket inte stamsjukhuset till alla delar klarar.
Vad gäller serviceutbudet så stämmer det till en del, eftersom alla patienter, som kommer till Åbolands, kommer via remiss från någon av sjukvårdsdistriktets enheter.
Och om distriktet begränsar för vilka vårdområden man ger remiss till Åbolands, så kan man kanske säga serviceutbudet blivit snävare eller kanske rättare serviceutbudet begränsas av distriktet.
Sjukvårdsdistriktets styrelseordförande hänvisar till ny lagstiftning, den så kallade jourförordningen, som kräver att anestesioperationer endast kan göras på sjukhus med fulljour.
Men när Åbolands kommuner hänvisar till språklagstiftning som kräver att tvåspråkiga sjukhus ska ge vård på svenska eller finska enligt patientens önskemål så är inte den lagstiftningen av samma betydelse.
Trots att sjukvårdsdistriktets styrelse nu i sitt styrelsebeslut har presenterat förslag till ändringar i förvaltningsstadgan så har de tvåspråkiga kommunerna inte fått tillfälle att bedöma huruvida skrivningarna tryggar rätten till svenskspråkig vård.
Förslagen till ändringar i förvaltningsstadgan har inte heller bedömts i den i sig bristfälliga språkkonsekvensbedömningen som sjukvårdsdistriktet gjort, trots att detta påtalats av de tvåspråkiga kommunerna och högsta förvaltningsdomstolens prejudikat från fallet när Ekenäs BB stängdes.
Tyvärr kan denna organisationsförändring inte ens med bästa vilja anses vara god förvaltning.
Kjell J Wennström