Synvinkeln: Karlsson på taket är populist

I september vann högerpopulistiska Afd Tysklands Bundestagsval. Med ett stöd på 13% tog de sig in i förbundsdagen. Många frågar sig bestört hur det överhuvudtaget är möjligt. Alla är överens om att 2015 inte var problemfritt för Tyskland, men landet är EUs motor med många goda år bakom sig. O

Om det inte räcker som motivering för att hålla tassarna borta från högerpopulismen så finns alltid Tysklands historia att ta till.

Ändå har mer än var tionde väljare valt populistiskt, och många fler än så i andra europeiska länder. När världen blir svår att förstå är det lätt att välja de enkla lösningarna som erbjuds. I själva verket erbjuder Afd och andra högerpopulister pseudolösningar som inte löser några problem över huvudtaget.

Högerpopulismens föreslagna botemedel på samhälleliga utmaningar består inte i att ta sig an själva utmaningen och övervinna den. Istället kringgår högerpopulistiska partier problemen på bekostnad av andra, för att själva kunna ställa sig på den vinnande sidan. För de övertygade bildas en illusion av att problemet har lösts, och man kan dunka varandra i ryggen.

Detta sätt att utnyttja en utsatt grupp för att eliminera ett eget problem (utan att de facto lösa det) kan jämföras med två simmare som trampar vatten. Efter timmar av trampande kan en av dem lösa sin situation genom att klättra upp på den andres axlar, varpå den andre är tvungen att trampa ännu häftigare. Från sin plats ovanför vattenytan kan den förste simmaren sedan kritisera den andre för att inte lösa sin situation och klättra upp och sätta sig på dennes axlar, väl medveten om att det är en praktisk omöjlighet. Simmaren kan kritisera den andre för att inte göra vad han själv var fräck nog att göra först.

Det är som när Karlsson på taket tar den större karamellen då Lillebror erbjuder honom valet mellan de två sista sötsakerna i påsen. Efter att Lillebror besviket konstaterar att Karlsson tagit den större karamellen frågar Karlsson vilken Lillebror skulle ha tagit om han hade fått välja först. ”Den mindre, såklart”, svarar Lillebror. ”Du fick ju den mindre, så vad gnäller du för?” svarar Karlsson.

Lösningar med denna logik görs på bekostnad av andra politiska grupper, framför allt dem som vill ta tag i utmaningar och lösa dem en gång för alla. Högerpopulisten kan rädda sitt eget skinn och ser på den genuina problemlösaren som en naiv ideologist, som inte begriper att gå samma väg som han själv. Jämför högerpopulismens vurmande för att ”hjälpa flyktingar i närområdena”. Vad gnäller vi för? Det är i princip det långsiktiga och korrekta sättet att lösa krisen, men också det perfekta argumentet för att själv kunna behålla alla de stora karamellerna.

Att begå denna fräckhet är vad populismen är bäst på. När vi söker politiska lösningar finns det en linje vi vet att vi inte kan överskrida, därför att det inte är ett legitimt sätt att lösa problemet på. Det är en skenlösning. Som paret som grälar om vilken restaurang de skall gå till. Båda vet att det enda rätta är att diskutera sig fram till ett gemensamt val, men frestelsen finns där: att bara ropa ”jag bryr mig inte, det spelar ingen roll vart vi går, bestäm du!” Så kan man bekvämt lösa problemet för sin egen del utan att de facto lösa det, för var middagen skall ätas är fortfarande oklart. Istället är partnerns uppgift nu dubbelt så svår. Dessutom tenderar hen då att ge avkall på sin egen smak och det blir en dubbelvinst för hen som ”gav upp” först (populisten). Populisten kan ändå inte anklagas för att ha ”fuskat” – hen är ju generös och storsint som inte bråkar om ovidkommande saker!

Samma mekanism, där man enbart förskjuter sin egen position till ett problem istället för att lösa det, finns i den högerpopulistiska politiken. Det blir skenlösning på skenlösning, medan de riktiga problemen består. Så var slutar det? Allegorin med de två vattentramparna slutar förstås med att bägge drunknar när den understa inte längre orkar trampa. Men den cyniske populisten uppe på axlarna är nöjd ändå: sak samma om jag drunknar, bara någon annan drunknar litet mer.

Linus Lassus

Pargasbo bosatt i Berlin