Svenskan är ingen självklarhet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
För någon vecka sedan talade professor Göran Djupsund om tvåspråkighetens framtid. Djupsunds analys var dyster och han förutspådde att svenskan som förvaltningsspråk dör ut inom 20 år. På en bild stod det Suomi Finland 100, på nästa endast Suomi 120.
Jag förstår Djupsunds analys och klandrar inte honom för den, svenskan har gått igenom svåra tider. Samtidigt har vi också sett ljusglimtar, inte minst gällande regeringens försök med frivillig skolsvenska. När familjer i östra Finland gavs möjligheten att välja bort svenskan var det så få som ville göra det, att bara endast en kommun faktiskt kommer att delta i försöket.
Som finlandssvenskar är vi ofta försiktiga med att kräva service på svenska eller ta för mycket plats med vår identitet. Vi vill ju inte vara jobbiga. Det finns dessutom också mycket annat viktigt som vi vill att beslutsfattare ska arbeta med – frågor som sysselsättning, infrastruktur, utbildning eller primärnäringarnas framtid.
Djupsunds analys visar ändå att svenskan, ljusglimtar till trots, inte bevarar sig själv. Tvåspråkigheten är ingen självklarhet. Då går vi sakta mot ett Finland där barnen inte längre kan gå i svenskspråkig skola, där äldre inte kan få åldras på sitt eget modersmål, mot ett samhälle där vi i vården inte ens har skyltar på två språk.
Nej, svenskan behöver sina försvarare. Vi behöver personer som vågar stå upp för vårt modersmål, också då det skulle vara lättare att vara tyst. Vi kan helt enkelt inte räkna med att någon annan minns att vi inte har platser i den svenska dagvården, att staten och tvåspråkiga kommuner faktiskt är skyldiga att ge service på svenska eller att vi faktiskt har rätt att tala svenska med läkaren – utan att någon suckar över hur svårt det blir.
Jag är övertygad om att vi kan bevisa Djupsund fel. Det kräver samarbete, mod och förmågan att hitta nya lösningar. Det innebär att vi inte kan fortsätta tumma på grundläggande rättigheter eftersom det steg för steg leder till enspråkighet. Det betyder att vi måste bli ännu bättre på att visa hur mycket positivt tvåspråkigheten för med sig.
Vi avgör själva hur framtiden ser ut – tillsammans kan vi säkra att svenskan inte bara är en del av historien, utan en avgörande del av Finlands framgång också i framtiden.
Ida Schauman
Ordförande, SFP i Åbo