Svenska Gården i Åbo behöver den föreslagna paragrafändringen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Åsikterna bland svenskspråkiga Åbobor gällande Svenska Gårdens roll och funktion tycks vara lika splittrade som amerikanernas inför presidentvalet.
Efter att ha deltagit i Svenska Gårdens styrelsearbete i fyra år och dessutom diskuterat mycket om saken med representanter för de olika åsikterna vill jag nu framföra synpunkter och också vädja till personer och sammanslutningar att bidra till att få en lösning till det svåra problem vi har med en syftesparagraf (§2) i Gårdens bolagsordning som tolkas på t.o.m. helt diametralt motsatta sätt.
Gården styrelse har utarbetat ett förslag till en ny version av paragraf 2 som sänts till Gårdens 17 aktieägare, som är de som beslutar om syftesparagrafen.
För godkännande fordras ett enhälligt beslut av alla 17 aktieägare.
Beslutsförfarandet skiljer sig inom de olika aktieägarna, men när det gäller t.ex. aktieägaren Svenska Klubben i Åbo så ordnas ett extra medlemsmöte och detta betyder att varje medlem har påverkningsmöjlighet.
Vi har när det gäller Svenska Gården i huvudsak två falanger bland ägarna och deras representanter och medlemmar: ”Ekonomi” och ”Kultur”.
Jag vill kraftigt understryka att det är fråga bara om arbetsnamn när det gäller denna min framställning och inga värderingar från min sida eller tolkningar gällande tankar eller avsikter.
Jag är säker på att Ekonomifalangen också inser kulturens värde och att Kulturinriktningen också förstår att fastighetsbolaget måste skötas affärsmässigt när det gäller att hyra ut affärslokaler i Åbo centrum.
Men diskussionen är tyvärr mycket polariserad och innehåller flera missförstånd.
Ekonomigruppen betonar att bolaget ska drivas på ett ekonomiskt hållbart sätt men kan i viss mån godkänna subventioner för hyror för föreningar i enlighet med tidigare beslut av bolagsstämmor (självkostnadshyra, etc.).
Man stöder sig också på advokatuttalanden.
Ekonomifalangen påpekar att om inte styrelsen och ledningen lever upp till dessa principer så kan de t.o.m. hotas med personligt ansvar och skadestånd.
Denna falang åberopar också de forntida testatorena och säger att bolaget måste skötas affärmässigt för att överleva och därmed kunna fungera enligt viljan i testamenten också i fortsättningen.
Ekonomifalangen säger att man vill sköta ekonomin så att man kan undvika att hamna i ett läge där man måste sälja ut delar av fastigheten för att bekosta nödvändiga reparationer som ju alltid kommer vare sig man vill eller inte.
Man påpekar att om inte styrelsen och ledningen lever upp till dessa principer och inte snabbt närmar sig självkostnadshyran så kan de t.o.m. hotas med personligt ansvar och skadestånd.
Problemet är att självkostnadshyra skulle innebära en stor förhöjning som kunde orsaka ett katastrofalt läge för föreningarna.
Kulturfalangen tolkar nuvarande syftesparagraf så att Gården ska tillhandahålla lokaler för föreningar och dessutom subventionera hyrorna i mycket högre grad än nu.
Lite oklart vad som menas, men vissa av denna falang tycker att redan omnämnadet av ordet vinst när det gäller Gården är farligt och kan bidra till slutet för Svenska Gården.
Denna falang hänvisar också till testatorers vilja och hotar styrelse och ledning med ve och förbannelse om inte hyror bibehålles eller sänkes.
Denna grupp hänvisar också till att gjorda omstruktureringar och renoveringar 2016 och framåt ledde till att många svenskspråkiga institutioner tyvärr försvann från Gården och nu vill man att inte hyreshöjningar orsakar ännu större bortfall.
Denna falang hänvisar också till testatorers vilja och hotar styrelse och ledning med ve och förbannelse om inte hyror bibehålles eller sänkes.
Alltså en omöjlig sits för styrelse och ledning. ”Hur man än vänder sig så har man rumpan bak.”
Med nuvarande paragraf 2 finns bara dåliga eller ännu sämre lösningar. För att lösa problemet föreslår styrelsen därför en ändring av paragrafen, så att bägge grupperna mycket långt får sina önskemål tillgodosedda.
Klart borde vara för alla att ingendera falangen kan få igenom sina krav i helhet.
För att tillmötesgå ekonomifalangen poängterar det nya förslaget vikten att bolaget går med vinst och går bra samt att man sätter vissa gränser för hyressubventioner. Kulturfalangen får ett specifikt erkännade att bolaget helt legalt kan subventionera hyror till en nivå som gör att hyror för föreningar inte behöver höjas utan t.o.m. kan sänkas eller individuellt justeras enligt föreningars behov.
Klart borde vara för alla att ingendera falangen kan få igenom sina krav i helhet.
Om förslaget inte godkännes är nog vägen framåt mycket snårig och t.o.m. farlig för den svenskspråkiga förenings- och kulturverksamheten i Åbo.
Det gamla ordspråket säger att ”den som fikar efter mycket mister ofta hela stycket”. Enligt sunt förnuft bör man gå in för en kompromiss.
Och det är just det som det nya förlaget erbjuder.
Om förslaget inte godkännes är nog vägen framåt mycket snårig och t.o.m. farlig för den svenskspråkiga förenings- och kulturverksamheten i Åbo.
Så jag hoppas att både individer och föreningar som berörs av saken tar tillfället i akt och bidrar genom ett godkännade av förslaget till att vi får en lösning som gör att vi kan börja se framåt igen.
Bolaget är välskött och har ett gott kassaflöde och betalar av de stora renoveringslånen helt enligt plan.
Om vi får det aktuella problemet med den oklara syftesparagrafen löst så finns det alla förutsättningar för att Svenska Gården nu och i framtiden är den centrala punkt för svensk kultur- och föreningsverksamhet i Åbo som den bör vara.