Svar till Ekman — dialog är inte att undvika konfrontation
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag vill tacka Johan Ekman för den kritik han lyfter mot min senaste kolumn i sin insändare (ÅU, 20.12). Det ger mig en chans att adressera ett vanligt missförstånd gällande begreppet dialog.
Ekman inleder sin insändare med att skriva att jag anser ”att ett konfrontativt bemötande av rasister ökar polariseringen i samhället och därmed är kontraproduktiv”. Det går inte att missförstå mig mer än så.
Dialog innebär inte att undvika konfrontation eller kritik.
Det jag vänder mig mot i min kolumn är ett undvikande av att möta dem som beter sig rasistiskt — ett möte som i högsta grad kan, och bör, vara konfrontativt.
Dialog innebär inte att undvika konfrontation eller kritik.
Å andra sidan, om man väljer att inte över huvud taget tala med någon, då väljer man att stänga dörren till den dialog där den andra kan både ställas till svars och förändras.
Ekman skriver om rasismens problem som att den existerar bland ”de där” — nazisterna och fascisterna.
Rasismen ses som en ideologi som vissa (grupper) hyser.
Det finns en tydlig bild av vilka som är goda och vilka som är onda i hur Ekman skriver, som i en saga för barn.
Men problemet med rasism är bredare än extrema ideologiska grupper. Det finns i hela samhället och det är ett problem som öppnar upp en existentiell fråga.
Vi är alla kapabla att agera fördomsfullt, att döma människor baserat på våra första intryck och inlärda stereotyper.
Vi är alla kapabla till att förbise vår nästas behov och att avhumanisera människor. Vi är alla kapabla till ondska.
Rasism, och ondska, är inte enbart ett problem hos andra, det är ett problem som du och jag har.
Det är genom människomöten som vi kan bli uppmärksammade på våra fördomar och på våra avhumaniserande tendenser. Det är genom möten, och kritisk dialog, som vi kan uppmärksamma andra på deras avhumaniserande tendenser.
Mötet medför en möjlighet att både du och jag förändras.
Därför är det viktigt, både för oss som individer men även för det demokratiska samhället och för det antirasistiska arbetet, att vi inte stänger av möjligheten till dialog och möten.