Stubb måste stå pall för pressen och skapa trygghetspolitik
Finlands trettonde president heter Alexander Stubb. Det blev ingen skrällseger, men Samlingspartiets kandidat Stubb vann klart över Pekka Haavisto som ställde upp för en valmansförening stödd av De Gröna.
Presidentvalskampanjen har varit en uppvisning i finslipad diplomati av två politiskt erfarna herremän som har framfört sitt budskap utan att förfalla till billiga poäng eller slag under bältet -- en viktig markering i en tid då samhällsdebatten blir allt hätskare och de personliga påhoppen allt vanligare.
Finland behöver en president som kan bygga broar och föra sig i alla salonger, på flera språk, för vi ska komma ihåg att en betydande del av presidentens uppdrag består av representation och diplomati.
De två finalisterna har upplevts som så pass samstämmiga och substansmässigt jämnstarka att det närmast handlat om nyansskillnader under vägens gång.
Stubb har ändå ställt sig mer positiv än Haavisto till tanken på kärnvapentransporter genom Finland.
Han har också anklagats för att ha varit för naiv i sin tidigare syn på Kina.
Här hade kanske Haavisto kunnat utmana Stubb ännu tydligare genom att framhålla sig som Sauli Niinistös lärling på det utrikespolitiska fältet och en stadig garant för hans linje.
När vi ser på valresultatet ur ett inrikespolitiskt perspektiv är det värt att notera att regerings- och statsministerpartiets kandidat lockade flest röster, trots att regeringen Orpo kört på stränga nedskärningar för att få landets ekonomi i balans, och trots att hela 60 procent av finländarna så sent som i november i en partibarometer ansåg att regeringen klarat sig ganska dåligt eller mycket dåligt.
Minst lika intressant är valresultatet med tanke på fackförbundens häftiga protester och demonstrationer mot regeringen under de senaste veckorna.
Det tyder på att väljarna inte i första hand dragit likhetstecken mellan Stubb och Samlingspartiet, utan mer sett honom som en självständig person. Helt riktigt, eftersom presidenten ska stå utanför parti- och dagspolitiken, men i allra högsta grad skapa trygghetspolitik.
Stubb kommer med största sannolikhet att fortsätta på Niinistös utrikespolitiska linje, nu med fler bundsförvanter i väst som en starkare försäkring mot Rysslands eventuella manövrar.
Tack vare Niinistö har Finland, framför allt under de senaste två åren, fått en större roll internationellt sett än vårt lands faktiska storlek.
För Stubb gäller det att fortsätta odla den rollen och stärka Finlands identitet, visserligen i bästa samarbetsanda med EU, Nato och andra viktiga samarbetspartner, men utan att glömma att framhärda vårt lands rätt till självständiga beslut.
Ett är säkert: Pressen på Finlands nyvalde president kommer att vara hård på grund av det oroliga världsläget. Så här spänt har det inte varit på flera årtionden.
Som president blir Stubbs viktigaste uppdrag att fungera som en enande kraft i en tid av motsättningar och maktkamper, i enlighet med hans valslogan.
Det kommer att kräva uthållighet, mod och en utvecklad impulskontroll av den färska presidenten.