Strömmingskris vid horisonten

Då jag tänker på strömming tänker jag på stora, silverglittrande stim i havet. På strömming som fastnat i nätet. Hela stimmet har rört sig i precis samma riktning och fisken har lagt sig så tätt, så tätt att nätet ser ut som en matta när man lyfter det ur vattnet.

Då jag tänker på strömming tänker jag också på fisk som är stekt så kanterna blivit alldeles knapriga. Mycket dill. Och potatismos. Kanske en liten kanna skirat smör (sådan där som man kunde få på Kultainen Hirvi som låg där på Österlånggatan). Vi kunde absolut äta mer strömming, tänker jag. Det brukar jag alltid säga. Det finns ju hur mycket strömming som helst. Eller?

Strömmingen är den vanligaste fisken i Östersjön. Både till mängd och värde är strömmingen den viktigaste fångsten för kommersiellt fiske i Finland. Strömmingsfisket i Finland blev MSC-certifierat år 2018, vilket betyder att konsumenten kan utgå ifrån att bestånden mår bra och fiskas på ett hållbart sätt. Inget av det här antyder ju riktigt att det pågått en het debatt om strömmingens tillstånd i Östersjön, eller hur?

Hur mycket som får fiskas i EU bestäms av fiskeministrar som lägger fiskekvoter. Besluten ska baseras på vetenskapligt underlag från forskarna i ICES, Internationella havsforskningsrådet. Forskarna uppskattar hur mycket fisk som finns i havet och hur mycket som kan fiskas upp utan att det påverkar bestånden negativt.

Strömmingen har länge verkat må jättebra i Östersjön och 2017 satte politikerna en rekordhög fiskekvot. Men samtidigt började både kustfiskare och lokala forskare larma att det blivit svårt att hitta strömming längs den svenska ostkusten, att det skett en successiv minskning i strömmingsfångsterna och att strömmingarna inte bara blivit färre, utan också mindre.

Det visade sig att forskarnas uppskattningar över Östersjöns strömmingsbestånd inte stämde. Uträkningarna är komplicerade och både data och analysmetoder utvecklas och uppdateras.

Idag har forskarna en helt annan bild av strömmingsbeståndets tillstånd. Beståndet har i själva verket varit mycket mindre än vad man trott och politikerna har i flera år fått felaktiga råd från forskarna. Det här betyder att fiskekvoterna varit alldeles för höga och att strömmingen i centrala Östersjön överfiskats så gott som varje år sedan 2005.

Fiskbeståndens välmående beror inte bara på trycket från fiskeindustrin, utan också på tillgång på föda, variation i temperaturer och salthalt, samt tillgång på lekplatser. Det är därför viktigt att vi inte fiskar för mycket under en för lång tid, speciellt om miljöförhållandena är ogynnsamma.

Det simmar fortfarande flera hundratusen ton omkring i Östersjön, så strömmingen är inte förlorad. Som en följd av de nya råden från forskarna sänktes fiskemöjligheterna för strömming i centrala Östersjön med 45 procent inför 2022. Strömmingen från centrala Östersjön är inte heller längre MSC-certifierad, i väntan på att förhållandena ska förbättras. (Strömmingen från Bottenhavet är fortfarande MSC-certifierad, så ät den med gott samvete!)

På det stora hela kan det som inträffat kanske visa sig bli ett gott exempel på hur strömmingen tilläts återhämta sig. Det kan visa att vårt samhälle måste vara anpassningsbart och kunna reagera på förändringar som sker i de stora ekosystemen. Det kan också fungera som ett exempel på att forskare hela tiden jobbar med icke-perfekta metoder och icke-perfekt data, och att osäkerhet alltid är en del av verkligheten.

“Vårt hav i förändring” är en serie kolumner som beskriver hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.