Stora som små gillar WAM:s populäraste utställning någonsin
Lätt att ta till sig, fascinerande, fantastisk.
Det är några av åsikterna om den amerikanske nutidskonstnären Jacob Hashimotos utställning "Giants and Uncertain Atmospheres" på Wäinö Aaltonens museum i Åbo.
Utställningen, vars dörrar stänger för gott i dag söndag klockan 20, har dragit rekordpublik till WAM.
Besökarsiffran var uppe i 56 530 i lördags.
– Det är svårt att säga exakt hur många det blir ännu, men i går kom det cirka 1700 besökare hit. Det är vår mest besökta utställning någonsin, säger kurator Susanna Hujala.
Rekordpubliken gäller också för hela museet. År 1979 var det tidigare rekordåret med 74 000 besökare. I år har hittills 80 000 besökt museet. Fyra utställningar sätts upp i år, följande behandlar kroppsbilden och öppnar den 10 oktober.
År 1979 hade WAM 32 mindre utställningar. Trenden för museet är numera att ha betydligt färre men större utställningar, berättar Hujala.
Utställningen på WAM är Jacob Hashimotos största någonsin i Europa. Planeringen inleddes för tre år sedan efter att Hashimoto besökt museet och konstaterat att de olika salarna passade perfekt för hans konstverk.
Ett av de mest uppmärksammade verken är "Gas Giant" som sträcker sig till en höjd på tio meter i skulptursalen.
Det tog tio personer tre veckor att bygga upp det, tillsammans med konstnären själv förstås.
Tillsammans med verket "Armada", en installation med guppande små båtar, är "Gas Giant" ett av de verk som förekommit mest på sociala medier och möjligen kan ha imponerat mest på besökarna.
Förutom dessa verk har man ställt ut andra mindre reliefliknande väggverk, tavlor och teckningar.
Förra söndagen drog utställningen dagsrekordpublik på 5000 personer. Då var det, Åbodagen till ära, fritt inträde. Då uppstod köbildning eftersom endast 600 ryms in samtidigt.
När ÅU besöker utställningen på söndagseftermiddagen är det inga långa köer, men människor dyker upp i en jämn ström och det är aldrig tomt i salarna.
Att "Giants and Uncertain Atmospheres" blev så populär, både hos Åboborna och utomstående, bådar förhoppningsvis gott inför framtiden i Åbos museiframtid, konstaterar Cecilia Gustafsson. Hon är guide och har lett de svenskspråkiga guidningarna i museet i sommar.
Precis som flera andra som ÅU talar med säger hon att utställningen är lätt att ta till sig. Den passar såväl barn som vuxna. När barn besökt den har det kunnat vara extra roligt eftersom de säger spontana och intressanta saker rakt ut.
– De ser utställningen på ett helt annat sätt än vuxna, säger Gustafsson.
Hon studerar konstvetenskap vid Åbo Akademi och har även lett andra guidningar i museet under några års tid.
– Tyvärr är det förstås mera finsk- än svenskspråkiga som går på guidningarna, säger hon.
Då andra utställningar guidas på svenska brukar cirka 10–15 delta, till Hashimoto-guidningarna har det kommit kring 20.
Oftast är det äldre kvinnor som går på guidningarna men till Hashimoto har det varit lite mer blandat, säger hon.
Den sista söndagen är det mest äldre kvinnor men även män som deltar.
https://youtu.be/8X3e0ovKV2g
Konstnären Jacob Hashimoto föddes 1973 i Colorado, USA. Han bor och jobbar i New York och Verona, Italien. Hans pappa är japan och inspirationen till konsten får han till stora delar därifrån.
– Han har varit konstnär i tjugo år och är känd för sin konst som skapats av ribbpapper, nylon och bambu, alltså det som används då man bygger japanska pappersdrakar, säger Gustafsson.
Hans pappa inspirerade honom genom att uppmuntra honom att "bara skapa, hela tiden, varje dag".
– Pappan var lärare och brukade säga till sina elever att de bara skulle börja skriva, vad som helst, på ett vitt papper. Så Jacob Hashimoto gick till sitt arbetsrum och började bygga drakar. Han byggde tio, tjugo, fyrtio och sedan började han klippa delar av dem och göra konst av det. Han gör också annat förstås, säger Gustafsson.
Tiotusentals delar
Till utställningen finns det 50 000 delar. Den är unik och lite annorlunda på varje museum den sätts upp i. Exakt hur många delar som finns på WAM vägrar Jacob Hashimoto att räkna, men kring 30 000 beräknas de vara.
Hashimoto är en abstrakt konstnär som inte vill avslöja vad hans verk föreställer. Genom att ge dem gåtfulla namn får han åskådaren att stanna upp och fundera på verket i flera omgångar – en smart taktik, konstaterar Gustafsson.
Eller vad sägs om "The Whisperings and Twitterings High Above"? Verket är gjort i trä, bambu och polyester och innehåller mängder av små runda brickor i olika färger och mönster.
En annan av Hashimotos strategier är att konstverken ska se bra ut från flera olika håll. Besökarna rekommenderas gå ett varv till på utställningen – andra vägen.
"The Whisperings and Twitterings High Above" ser åtminstone olika ut beroende på var ifrån man ser det. Ögonen upptäcker alltid något nytt i det; en färg, en bricka, en vinkel.
– Här har han inspirerats av spelet Super Mario, förklarar Gustafsson.
I det klassiska spelet från 80-talet, vars namn får många att åtminstone dra upp igenkännandets mentala mungipor, finns det flera lager.
Himlen, marken Mario går på, träden, fienderna. Lagren är närvarande även i Hashimotos konst.
Alla Hashimotoverk har inte starka och lysande färger. En del är svartvita.
Verket "Armada" gjorde Hashimoto i samråd med en vän som var fysiker. Det är hundratals träfärgade båtar som rör sig i en vågrörelse. Även taket rör sig.
Verket är sig olikt från dag till dag.
– Flera bitar har fallit ner och de sätts upp igen på morgnarna, säger Gustafsson.
– Förra gången var det några båtar som krockade, säger en av guidningens deltagare glatt.
– Fascinerande och fin utställning, bra guidning, tycker Börje Bjennes med rötter i Nagu och Ulla Ordén-Bjennes från Karis.
Båda är numera Åbobor.
–Vi har gått på utställningar i synnerhet utomlands, jag har gått med mitt barnbarn men nu är hon 19 och går själv, säger Ulla Ordén-Bjennes. Paret passade på att ta sig en titt på utställningen under den sista söndagen.
Börje Bjennes är snickare och konstaterar att han inser hur mycket jobb det måste ha varit med de dekorerade träboxar som bildar ett konstverk som täcker en hel sal.
En annan som är imponerad är Åbobon Eve Hed-Kattelus. Hon gillar färgerna, att det är abstrakt och lätt att ta till sig. Ett av dem är det bästa hon har sett någonsin.