Stopp där, stanna!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En lättsam inledning innan allvaret, vår barnkära finlandssvenska duo Sås och Kopp sjunger i sin trafiksång:
”Röd man säger stopp där stanna, grön man säger gå. Dessa gubbar granna måst’ du hålla reda på.”
Grann har minsann naturen och det turkosskiftande havet varit på vår Söderhavsseglats i juni–juli, då vi färdats 2800 sjömil genom vind och vatten, med tankarna högt flygande mellan himmel och hav. Vi har sett sex länder med mångskiftande kulturer och en salig blandning mellan aboriginer och invandrare.
Det finns minsann fler skärgårdar i världen än vad jag förstått tidigare.
Det jättelika området i södra Stilla Havet kallas Oceanien med fler arkipelager såsom Cook Islands (15 öar), Fijiöarna (300 öar), Franska Polynesien (130 öar) med Tahiti, Papua New Guinea (hundratals öar), Samoa, Tonga (160 korall- och vulkaniska öar) och Vanuatu (80 vulkaniska öar).
Någonstans där ligger Kurre-Kurre-Duttön, där Pippis pappa Efraim Långstrump bor. Mer om detta i en reseskildring som ÅU publicerar senare i sommar.
Det intressanta är att i Australien utgör aboriginerna, ursprungsbefolkningen som bott på öarna i 65000 år, cirka 3,8 % av hela befolkningen. Detta betyder att resten är immigranter – ett annorlunda perspektiv till invandringen.
Den europeiska kolonisationen inleddes 1788 då brittiska straffångar fördes till New South Wales. Aboriginerna på öarna i Torres sund lever i enlighet med sina uråldriga vanor, landstigning är förbjuden för att skydda öborna.
Aboriginerna har en stark egen kultur som tar sig uttryck i både litteratur och musik (läser som bäst den prisbelönta boken ”Song of the Crocodile” av Nardi Simpson som även är en känd Yuwaalaraay-kompositör och musiker från New South Wales).
Däremot i Papua New Guinea bor 6,3 miljoner invånare som talar 820 olika språk. Bara drygt hälften är läskunniga.
Det finns 35 politiska partier och endast en premiärminister har klarat av att sitta ut mandatperioden på 5 år. Detta syns i den oroliga gatubilden i huvudstaden Port Moresby.
Under resans gång har vi varit ’offline’ dvs. utan internetuppkoppling i långa perioder.
Vi läste dock om de utdragna regeringsförhandlingarna innan midsommaren, men vi kom egentligen först på kartan då vi anlände till Darwin den andra helgen i juli.
Och det var just den veckan stormen bröt ut kring finansminister Riikka Purras rasistiska skrivelser. Låt vara för 15 år sedan, men den invandrarpolitik hon och sannfinländarna driver är ohållbar både ur ett mänskligt perspektiv och med avseende på Finlands framtid.
Nu har regeringskrisen bara gått för långt, det enda man läser om Finland här på andra sidan jordgloben är att vår regering är rasistisk.
Hur ska vi kunna få efterlängtad talang till Finland med denna invandrarpolitik!? Vi borde inte bara skämmas utan sätta stopp för denna politik.
Jag läste även ”Dups” inlägg på LinkedIn i Darwin: Duleepa Dups Wijayawardhana är född i Sri Lanka, uppvuxen i Hong Kong och inflyttad från Kanada år 2017.
Han är en av våra mest begåvade invandrare inom IT-sektorn och teknologichef (CTO) på det internationellt framgångsrika bolaget Supermetrics i Helsingfors.
Dups skriver att han hade aldrig kommit till Finland om denna invandrarpolitik gällt då och han överväger att lämna tillbaka det pris som han erhållit som årets CTO i protest mot de förändringar i invandringslagen regeringen planerar.
För den som är intresserad att läsa mer om detta kan ta sig till länken här (artikeln är på finska).
Min fråga till regeringen, i första hand statsminister Petteri Orpo och Samlingspartiet, samt vår egen ”skärgårdsminister” Sandra Bergqvist och SFP-ledningen är: hur länge ska vi behöva fortsätta så här innan ni säger ”STOPP där, stanna.”