Stad och landsbygd, inte stad mot landsbygd

Som bäst pågår det en polariserad diskussion om det är städerna eller landsbygden som man ska satsa på i framtiden. Det i sig är en evighetsdiskussion som skapar osämja istället för förståelse. Faktum är att så länge man sätter en massa krut på att strida om vilket som är bättre kommer vi inte att komma någonstans.

För att hela regioner ska kunna utvecklas och må bra behövs ett helhetsperspektiv.

Städerna och landsbygden har båda sina säregna och viktiga roller och bör få förutsättningar för att utveckla det som måste utvecklas. I ett sånt arbete krävs det att man inte försöker stöpa hela Finland i samma form utan att man ger utrymme för olika lösningar. Först när man har insett detta kan man börja jobba strategiskt för att såväl städerna som landsbygden får de stöd och de utvecklingsmöjligheter som lokalt krävs. Det gäller att inse att det behövs olika synvinklar och olika sätt att jobba för att Finland som helhet ska må bra.

Det största tankefelet med landskapsreformen är att den bakbinder händerna på de stora städerna samtidigt som den drar undan mattan för lokala särlösningar i de mer perifera områdena. När allt ska vara lika byråkratiseras möjligheterna till spontana lokala initiativ. Det som kanske var tanken att bli en aktiv och självständig förvaltningsnivå, riskerar att bli som en förkrympt rasthage där man nog får springa fritt omkring, men inte kommer nånvart. Förutsättningarna för ett aktivt regionalt utvecklingsarbete finns inte.

Orsaken till detta är den starka statliga styrningen och därmed avsaknaden av faktisk självstyrelse för landskapen.

För att ett litet och avsides land som Finland ska klara sig i den globala konkurrensen krävs det särlösningar.

För att nå detta krävs helhetstänkande och innovativa lösningar där man ser tiotals år framåt i tiden. Ge såväl städerna som landsbygden verktyg att utvecklas istället för att käbbla. Det är nytänk som för oss framåt, inte försvar av gamla positioner.

Sandra Bergqvist

Vice ordförande, SFP