Språkkravet bryter mot lagen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Niklas Guseff, som står till förfogande i riksdagsvalet, svarade (15.6) på den oro som hans verksamhet i Kimitoöns kommun har väckt och som jag dagen förut skrev om.
Jag håller med honom om att han har rätt att kritisera ett företag på ön om det inte betjänar öns svenska majoritet på svenska. Men när han offentligt går ut med att han av den orsaken försätter företaget i bojkott, kan min rättskänsla inte godkänna detta. I sitt genmäle glömmer Guseff att nämna bojkotten. Vi bör komma ihåg, att Guseff vill vara uppställd som kandidat i ett statligt val. De röstande vill veta hurudan politik han tänker föra ifall han blir vald. Därför sätts hans ställningstaganden under lupp.
Han motiverar sitt krav på svenskan med att öns majoritet talar svenska; av den orsaken borde svenskan vara ett krav på företag som verkar på ön. Det här kravet har han hittat på alldeles själv; det grundar sig inte på någon lag.
För kommunens imago kan kravet vara ödesdigert.
Jukka Lindstedt, som har verkat som riksdagens rättsombud, har påpekat att alla människor enligt grundlagen är likvärdiga inför lagen. Utan acceptabel orsak får ingen försättas i ett sämre läge … p.g.a. språk… eller andra orsaker som har att göra med personen ifråga.
Inte heller jämlikhetslagen tillåter diskriminering av språk- eller andra med personen sammanhängande skäl. I brottslagen betraktas diskriminering bl.a. av språkliga skäl som straffbar.
Att tvinga någon språkligt genom att försätta denne i bojkott bryter mot nämnda lagar.
Guseff är tjänsteman och ordförande i grundtrygghetsnämnden. Kommunens förvaltningsstadga beskriver nämndens uppgifter med att säga, att nämnden inom ramen för sina befogenheter bör främja en fysiskt, andligt och socialt trygg miljö i kommunen.
Jag nämnde tidigare det hatprat som har stått att läsa på Guseffs FB-sida. Guseff svarar: ”Dylika diskussioner godkänner jag inte heller på min FB-sida.” När han skrev detta, fanns hatpratet fortfarande på hans sida.
Susanna Ginman formulerar sig kort i HBL (14.6) så här: ”Medier, politiker och andra offentliga personer har ett särskilt ansvar för att sätta en gräns för hatretoriken. Det är viktigt att göra eftersom den viktiga yttrandefriheten annars riskeras och blir urgröpt”.
Esko Salmela
Dalsbruk