Språket som inte borde finnas: pirahã

Jag föreläste och malde på: Alla språk är kreativa, kan bygga ut satser i det oändliga, bla, bla, bla, enligt Chomsky, en nedärvd språkförmåga, bla, bla, finns inte så kallade primitiva språk…

Då insköt försynt en student att han hört om ett språk, något som pirahã, som var annorlunda.

Jag kände mig ställd trots att jag lutade mig emot en till synes enig språkforskning.

Hemma kollade jag upp pirahã och konstaterade att studenten stött på en guldåder:

Pirahã fanns djupt i Amazonas djungel i Brasilien, talades av några hundra personer och var annorlunda.

Amerikanen Daniel Everett var missionär och lingvist då han stötte på pirahãfolket.

Han började studera deras språk och har hållit på med det ända sedan dess i hård polemik auktoriteter som Noam Chomsky.

Enligt expertisen borde alla språk kunna bygga ut en sats lite hur som helst. Detta kunde man inte i pirahã.

Jämför svenska ”John sade att Bill är en trevlig typ” med försvenskade pirahã ”John talade. Bill är trevlig.”

Men detta är inte unikt för pirahã.

Tänk på svenska ”Du är trött. Du har arbetat mycket. Det är halt. Du krockar.”

Mellan satserna har ”eftersom” och ”därför” lämnats bort.

Satserna är logiskt bundna vid varandra precis som i pirahã, men de blir tydligare med hjälp av bindeord.

Pirahã ger inga former för tid eller abstrakt spekulation. Om Everett ville be en pirahã gå mot höger kunde han säga: Gå från floden in i djungeln! Allt är förankrat i den konkreta platsen. ”Gå åt höger” är abstrakt och obegripligt. Floden rinner där den rinner.

Dåtid är onödigt.

Imperfekt/preteritum behövs inte.

Religion och gamla myter och minnen finns följaktligen inte.

Inte heller behövs framtiden.

Man lagrar inga matförråd eller vatten.

Man tar det som för tillfället behövs i naturen – Pirahã kunde heller inte lära sig räkna.

I deras liv behövdes inte räkning.

Att de inte kunde ta emot Everetts räknelektioner berodde också på att pirahã helt enkelt inte förstod idén med undervisning. Begreppet undervisning var okänt.

Äktenskap och synd var den vite mannens problem. Man bytte partner vid behov och barnen blev hela byns ansvar. Mamma- och papparollen var nedtonad. Byn var ett slags storfamilj.

Everetts bana som missionär blev kort.

Pirahãfolket var inte intresserade av Jesus eftersom Everett inte träffat honom och inte heller någon annan som Everett kände.

Artigt bad de Everett sluta med pratet om Jesus.

Resultatet blev att Everett själv lämnade kristendomen!

Detta kostade honom jobbet och äktenskapet. I amerikansk fältlingvistik har man kombinerat analys av okända språk med bibelöversättning och mission.

Pirahã likt andra språk formas av kulturen runt omkring.

Varför ha räknetal då inget behöver räknas? Varför ha dåtid då det som hänt före dig är irrelevant? Varför ha skilda ord för mamma och pappa då de inte är så viktiga? Primitivt? Knappast.

I dag har kontakten med portugisiska och det brasilianska samhället ökat. Vaccinering och hälsovård har gjort att antalet pirahãtalare ökat från några hundra till upp emot tusen på trettio år.

Det finns unga pirahãer som kan hjälpligt portugisiska.

De kommer att lära sig räkna på portugisiska och kanske också på pirahã.

Sådan är världens gång.

Här kan du läsa fler kolumner av Leif Höckerstedt.