”Språket överför inte bara sakinformation, det säger också något om talaren”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Normen, hur man ska tala väl, har uppluckrats under senare årtionden.
I synnerhet i Sverige har man varit noga med att inkludera alla invandrare och deras språk. Det har också funnits en allmän tendens att uppgradera dialekt eller regionalt språk.
Så har man också i SVT fått höra korrespondenter med språkdrag och ord av förort eller inlärning.
Men plötslig dimper Mustafa Panshiris bok ned med titeln ”Sju råd till Mustafa – så blir du lagom svensk i världens mest extrema land”.
Boken tar ställning i frågan om vem som ska anpassa sig mest – invandrarna eller svenskarna? Han är ärligt ute med ett tydligt svar riktat till invandrarna: Vägen till framgång är anpassning. Språket är i nyckelställning.
Inte oväntat blir råd nummer 1: Lär dig god svenska! Den inledande konkretiseringen eller tipset överraskar, åtminstone mig. Det ska vara omvänd ordföljd efter inledande bestämning!
Den inledande konkretiseringen eller tipset överraskar, åtminstone mig. Det ska vara omvänd ordföljd efter inledande bestämning!
Författaren förklarar att det heter Nu äter vi, inte Nu vi äter eller När jag går på semester, ska jag åka till Italien, inte När jag går på semester, jag ska åka till Italien.
Till saken hör att regeln om omvänd ordföljd efter bestämning är ganska unik i språkvärlden. Svenska har den likaså tyska men inte t.ex. engelska eller finska.
Den omvända ordföljden kallas för ett markerat drag och ger också finska inlärare av svenska problem. Som lärare bortser man gärna från felet eftersom det är så djupt rotat och inte spelar någon roll för förståelsen.
Men då kommer jag att tänka på Jonas Hassem Khemiris bok ”Ett öga rött” (2003). Den var det första stora inbrottet av en roman med skriven förortssvenska.
Texten där vimlade av rak i stället för omvänd ordföljd efter bestämning och det är tveklöst det draget som skapar intrycket av äkta invandrarspråk. Det har en symbolisk betydelse.
För vanligt folk är det ganska självklart att man ska sträva till ett gott språk så nära grammatikreglerna som möjligt.
Språkvetarna ser däremot mera på språkets variation och ständiga utveckling. Man vill godkänna allas språk, inte bara en utbildad elits.
En äkta svensk skulle knappast mena att ordföljden är superviktigt då man kommer till ett nytt land!
Men Mustafa från Afghanistan har en poäng. Språkets symboliska betydelse underskattas av dem som använder ”det rätta språket”.
Den omvända ordföljden förföljer mig envist.
Jag har en tysk granne som lärt sig utmärkt svenska i Ekenäs. Men hon envisas med att säga I går jag var på torget, egentligen medveten om att svenskan och tyskan har samma ordföljdsregel: Gestern war ich auf dem Platz och att det alltså heter: I går var jag på torget.
Språket överför inte bara sakinformation, det säger också något om talaren.
Det rätta språket har sin givna hedersplats och med den ordföljden. Den insikten kom nu utifrån såsom insikter brukar komma.
Här kan du läsa fler kolumner av Leif Höckerstedt.