Spaltaren: En väg som är överlägsen alla andra

Vi satt vid köksbordet och drack vår eftermiddagskaffe vid Tavastgatan fredagen den 18 augusti när vi hörde ambulansernas varningssignaler när de kom körande i ilfart mot universitetssjukhuset.

Vi undrade vad det var fråga om – tänkte närmast på en större olycka eller någon brand – tills nyheterna kom. Den internationella terrorvågen som hemsökt så många städer på olika håll i världen hade nått också oss.

Småningom kom mera detaljerade uppgifter om vad som hade hänt. Det vansinniga knivhuggandet av helt oskyldiga kvinnor, till och med av en mor med ett litet barn i barnvagnen. Men det kom också andra rapporter: Om Larissa som tog hand om det lilla barnet, om Mikko som försökte stämma blodflödet från kvinnan som var knivhuggen i halsen, om Arya som slog förövaren med en klubba, om Hassan som blev knivhuggen när han försökte förhindra knivhuggningen och om 70-åringen som förlorade bankkortet och pengarna i bankautomaten när han rusade till offrens undsättning.

Utan tvekan och djupare reflexioner förverkligade de orden: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er. Det skall ni också göra för dem” (Matt. 7:12).

Så här – en dryg vecka efter det ofattbara händelsförloppet – undrar man fortfarande vad det var som kunde förmå mannen att börja hugga vilt omkring sig med en kniv. Att han inte var ensam om beteendemönstret står klart. Snarare är det så att vi har fått en modell där olyckliga mänskor världen över angriper oskyldiga.

Men hur man kan tro att man med detta beteende kan uppnå något som helst gott, vare sig i religiös eller samhällelig mening, det kan man helt enkelt inte fatta. Och det blir inte lättare av att man lätt inser att dylika våldshandlingar har skett i de flesta religioners namn, också i kristendomens. Och det trots att till exempel Bibelns budskap är entydligt klart. Paulus skriver i 1 Kor. 13 om en väg som är överlägsen alla andra vägar – kärlekens väg. Han avslutar kapitlet med orden: ”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken”. Det förstod Larissa, Mikko, Arya, Hassan och alla andra som valde att skynda till hjälp.

Om vi vill välja en överlägsen väg till ett bättre liv i vårt eget land och världen över heter den Kärleken. Det gäller inom familjer, mellan grannar, tiggarna på gatan eller dem som söker skydd i vårt land. Murar skapar ingen trygghet. Men det gör kärleken. Endast den

Gustav Björkstrand

biskop emeritus