Sötman av det mogna

Jag satt med ett häfte i min hand där kantorn hade sammanställt en hel drös med sommarpsalmer. Det var redan efter midsommar och jag hittade inte riktigt någon psalm som jag tyckte att passade för dagen.

Smått frustrerad konstaterade jag att sommarpsalmerna talar om den spirande grönskan och om blommor som blommar i början av sommaren. Ingen psalm hyllade den mogna sommaren.

Nu är sommaren mogen. Mycket har redan blommat ut och börjat ge frö och frukt. Vi kan börja skörda det som vi sådde i våras och i skogen finns både bär och svamp.

Det är en tid när naturen ger oss sina gåvor och vi får njuta av allt det goda den bjuder på. Så varför hyllar vi inte den här tiden mera?

För många tar semestern slut i dessa dagar och blicken riktas redan mot jobb och skola. På nåt märkligt sätt glömmer vi bort att njuta av stunden och låta det som kommer om någon vecka få vara utan att fundera på det.

I psalmboken tar man ett skutt från försommarens sköna stunder till ett kort, snabbt steg via hösten för att sedan besjunga vintern. Var finns glädjen över den här stunden?

Jag vill dröja kvar i stunden av mogen sommar. Det finns så mycket att njuta av och så mycket att vara tacksam för. Så är det också i livet.

När vi når mogen ålder är ungdomens skönhet bakom oss och någonstans i framtiden, om vi får leva och ha hälsan, ligger ålderdomen. I den mogna åldern finns en egen skönhet och livet kan vara underbart.

Borta är ungdomens osäkerhet och försök att hitta sin plats i livet. Förhoppningsvis har kroppen inte ännu drabbats av alla de krämpor som hög ålder kan föra med sig.

Vi kan skörda frukter av det vi redan gjort i livet och det finns tid att göra det vi vill göra, se och uppleva. Om man välsignats med barn kanske man också får glädjen att ta emot barnbarn. Så varför hyllar vi inte den här tiden mera?

Det är en ofta förbisedd gåva att få njuta av den mogna sommaren och det mogna livet. I stället för att njuta av stunden ser vi tillbaka mot ungdomen som glittrar i ett nostalgiskt skimmer eller oroar oss för framtiden som kanske inte alls blir så som vi föreställer oss.

Om jag någon gång skulle få för mig att börja skriva psalmer, så lovar jag att skriva en psalm som tackar för den mogna sommaren och det mogna livet. Det skulle bli en hyllning till allt det goda sommaren och livet bjuder på.