Sommar utan midsommar?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När C.S. Lewis i sin populära och berömda barnboksserie utmålade tristessen i det förtrollade landet Narnia, skrev han att stämningen där kan förliknas vid en vinter utan jul.
En vinter utan jul! Eller en sommar utan midsommar! Verkligen trist. Det vill vi definitivt inte ha.
Varför är midsommaren så viktig för oss? Vad är det som skapar den speciella stämningen just idag då vi firar midsommarafton? Är det dofterna från de färska björklöven vid dörrar och trappor? Är det traditionerna på borden och vid borden? Är det blomsterkransarna? Klädandet av midsommarstången med löv och blommor? Dansen kring midsommarstången och på bryggan? De bekanta och kära sommarvisorna? Kvällen då alla är glada? Det speciella ljuset?
Midsommarafton är allt detta. Men den är ännu mera än så, mera än de kära traditionerna och visorna. Den kommer med en speciell ton som väcker genklang djupt inne i oss.
Det sägs att vi nordbor har ett sällsynt nära förhållande till naturen. Vad kan det i så fall bero på? En förklaring kan vara årstidernas tydliga skiftningar på våra breddgrader, växlingen mellan köld och värme, mörker och ljus, snöns kristaller och ängens blommor.
De här kontrasterna skapar en speciell dynamik i vårt umgänge med naturen. Det blir aldrig enformigt, aldrig tråkigt att umgås med vår omväxlande nordiska natur. Den väcker hos oss både beundran och förundran. Den håller vår längtan vid liv.
Så har naturen för oss blivit en intressant och inspirerande vän. Om den vännen sjunger vi i en av våra vanligaste psalmer och körsånger i midsommartid: ”En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar … Och solens ljus och lundens sus och bäckens sorl bland viden förkunnar sommartiden.”
En kär vän vill vi gärna träffa, umgås med och sjunga om. Därför är det så fint att fira midsommar.
I vårt firande deltar årligen en gäst som inte alls tycks passa in i den lummiga, mysiga och ljusa sommarmiljön: Johannes Döparen, som ser ganska vild och oborstad ut där han kommer från öknen i kamelhårsdräkt och med gräshoppor och vildhonung till mat.
Ända sedan 400-talet har han gästat midsommarfirandet inom vår kulturkrets. Hans födelsedag blev tidigt en av de stora helgdagarna, jämnt sex månader före jul. Enligt evangelisten Lukas var Johannes nämligen ett halvt år äldre än sin släkting Jesus av Nasaret. (1:36)
Johannes uppträdde som en sträng botpredikant vid floden Jordan. Han manade folket till bot och bättring, eftersom en som är mycket större än han är i antågande, en som de snart ska möta.
”Vad ska vi då göra?” frågade mänskorna. Johannes var mycket konkret: ”Den som har två skjortor ska dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd ska göra på samma sätt.” Tullmännen och soldaterna manade han att upphöra med sin korruption, och landsfursten Herodes gav han hård kritik för att denne hade brutit sig in i sin brors äktenskap och farit iväg med hustrun. (Lk 3:1-13)
Vad ska vi då göra? Johannes svar är säkert lika livsnära och praktiskt idag som det var för två tusen år sedan. Den omvändelse och bättring som han kräver av oss idag ska därför bland annat bestå i ett nytt sätt att akta och bemöta inte endast varandra utan också den natur som nu gläds med oss i sin gröna och blommiga sommardräkt.