Smulorna från nätet

För nästan exakt fyra år sedan meddelade upphovsrättsorganisationen Teosto att ett avtal slutits med Youtube, världens största underhållningstjänst på nätet. Avtalet var en ”betydande milstolpe”, sade Teostos vd Katri Sipilä.

”Youtube är en av Finlands viktigaste musikkanaler och det är väldigt viktigt att de som gör musik får en ersättning för att deras musik används”, sade Sipilä.

Youtube hade då redan överenskommelser med upphovsrättsorganisationer i Storbritannien, Spanien, Frankrike och Schweiz. Avtalet med Teosto slöts samtidigt som med svenska motsvarigheten Stim.

Drygt två år senare, i januari 2016, förnyades avtalet mellan Teosto och Youtube. Sipilä gladde sig över att det nya avtalet ännu bättre beaktade upphovsrätten.

”Vi har också tillsammans förverkligat tekniska förbättringar, som gör det lättare att utveckla hur verk identifieras och rapporteras.”

Och det är bra för artisterna. Den som skapar ska få sin ersättning.

Ibland kan denna identifieringsmekanism såklart också vara jobbig. Det är bara att ladda upp en video med musik i bakgrunden, så känner Youtuberobotarna snart igen låten – och du får ett meddelande:

”Ett upphovsrättsanspråk har skapats för innehåll....”

Det kan ske till och med för musik som med nöd och näppe hörs i bakgrunden.

”Du behöver inte vara orolig. Du har inte gjort något fel”, fortsätter Youtube, men ändå känns det smått otrevligt då man laddat upp något helt oskyldigt.

Sedan blir du ”friad” eller så får du beskedet att det inte går att tjäna pengar på videoklippet om annonser visas i anslutning till det. Det känns smått komiskt, men upphovsrättslogiken är ibland sådan.

När avtalet mellan Teosto och Youtube slöts 2016, bubblade det redan under ytan. Samma år gick över tusen europeiska artister till attack. I ett öppet brev till EU varnade de för att Youtube bidrar till att intäkterna minskar och på sikt leder till branschens förfall. De som laddar upp musik utan rättigheter underminerar musikernas rättigheter då Youtube inte rensar sin plattform på upphovsrättsskyddat material, enligt det öppna brevet.

Visst känns det besynnerligt för en lekman att få ett mejl om lite bakgrundsmusik på en video, samtidigt som andra verkade ha fulla rättigheter att ladda upp vad som helst.

Det här med smulor i ersättning är förstås inget specifikt för Youtube, som inte ens betalar en promille av en euro per spelad låt. Spotify betalar i alla fall ändå några promille av en euro, men inte heller det blir mycket på årsbasis för en populär låt.

När man är så stor som Youtube – och med Google som ägare – så är det väl möjligt att göra lite som man vill. Några år tidigare hade Youtube hotat med att utestänga några världsstjärnor om inte Merlin, ett icke-vinstdrivande bolag som representerar små musikföretag, går med på Youtubes krav. En protestvåg fick Youtube att backa, men ett avtal blev det till slut.

På torsdagen var det Teosto som råkade ut för samma utpressning. Google hade försett finländsk musik med ”Det här videoklippet är inte tillgängligt i ditt land”-etikett. Eller en lite annorlunda text om material från Teosto.

Isac Elliot, Ronya, Sibelius, Mumin – alla var de borta. En hel del finlandssvensk musik satt bakom muren.

Omfattningen blev lite oklar, då det inte handlade bara om musik vars upphovsrätt Teosto bevakar, utan uppenbarligen en hel del annat också.

Det verkade nästan som om allt som ens verkade finländskt hade förpassats bakom lås och bom.

En metod att visa vad Google/Youtube kan göra. Lite som med Merlin, ett förhandlingsknep.

Och allt för att Teosto ville att de finländska artisterna skulle få mer än de smulor som nu trillar ned från jättarnas bord.

Får se hur Youtubes ägare Google går vidare. Det här sägs vara ett tillfälligt avtal med villkor dikterade av jätten.

Nu kan man igen klicka in sig och njuta av finländsk musik – och kolla in reklam, också för de finlandssvenska inslagen.

Isac Elliots låt ”Eyes Shut” är kopplad till en annons för Jopox-mobilapplikationen för kommunikation inom idrottslag. Ronyas ” Hyperventilating” inleddes av en lång reklam för ... Google. Humorgruppen KAJ:s ”Pa to ta na kako? hade i sin tur reklam för Rockfest i Hyvinge. Var och en ser såklart olika reklamsnuttar. Därtill finns det många mindre finlandssvenska musiker, alla värda både uppmärksamhet och inkomster.

Många musiker ser Youtube mest som en marknadsföringskanal. De viktigaste inkomsterna kommer aldrig därifrån. Däremot är det en principiell fråga: Då Google själv kan vara ivrig med upphovsrättens långa käpp, borde bolaget rensa i den vilda uppladdningsdjungeln. Men det gör bolaget inte, för det vildvuxna genererar goda inkomster.

Google gör pengar på finländsk musik. Vi har inte den kritiska massan att pressa Google på samma sätt som Merlin fick stöd, men det finns ett sätt att göra livet lättare för våra egna artister: köp deras musik. Det är inte konstigare än så.