Smidigare, billigare och lika miljövänlig som spårvagnen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Spårvagn i Åbo. Spårvagnen känns som ett sympatiskt alternativ för alla oss som vill bära ansvar för framtiden, för våra barns och barnbarns framtid. Spårvagnar i Åbo skulle vara ett led i en av allt att döma nödvändig global grön omställning – Green Transfer – och en hållbar framtid.
Att spårvagnen råkar vara något av mainstream och modefluga just nu är inte vårt fel, den mainstreamen går man på nåt vis gärna med i.
Men samtidigt kan vi inte i ärlighetens och ansvarstagandets namn blunda för att de investeringar som byggandet av ens en första spårvagnslinje innebär skulle belasta stadens ekonomi i många år – inte bara för de nu aktiva beslutsfattarna och skattebetalarna, utan högst antagligen även nästa generation, våra barn.
För att spårvagnarna ska få en praktisk betydelse för kollektivtrafiken i Åbo räcker det ju givetvis inte med bara en linje. Det har också den första linjens förespråkare nämnt, och talat om att bygga ut nätet i framtiden.
Då skulle ju skuldbördan växa ytterligare.
Jag avbryter här med att konstatera att resor kan ge nya perspektiv. Vi var några som åkte ner till Lyon häromsistens – packade in oss i en bränslesnål kimppakyyti (samåkning) i stället för att ta bränsleslukande flygplan – och såg något som väckte tankar: ett kollektivtrafiknät där trolleybussen är ett av allt att döma välfungerande och omtyckt komplement till metron.
Trolleybussarna går ju, precis som spårvagnarna, på elström, som de i likhet med spårvagnarna får via trådar uppspända cirka 5–6 meter över gatan. Men trolleybussarna behöver ingen räls. Och de rör sig smidigt och mjukt över hela körbanans bredd.
För övrigt undrar jag också i ärlighetens namn varför man så sällan, eller aldrig, hör eller läser just någonting om varför Åbo stad gjorde sig av med spårvagnarna – med räls och allt – för bara ett halvsekel sedan.
Själv minns jag ganska bra stämningarna då: man skulle bygga upp en bättre och smidigare kollektivtrafik. Man skulle bli kvitt de skramlande och gnisslande spårvagnarna – sådana var de ju då – som var i vägen för annan trafik.
Magnus Gräsbeck
Uppvuxen i Åbo då när det ännu fanns tre spårvagnslinjer i staden