Skuggorna av det amerikanska inbördeskriget
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Då den republikanska vicepresidentkandidaten J.D. Vance nyligen introducerades till det Republikanska partiets anhängare, proklamerade den lokala republikanska senatorn: om Trump och Vance förlorar i presidentvalet i november är det enda alternativet inbördeskrig.
Kommentaren om det kommande inbördeskriget tonades ner efteråt, men det var ingen engångsföreteelse.
På olika nivåer inom det Republikanska partiet har de nuvarande politiska omständigheterna redan länge beskrivits som ett krigstillstånd.
Hotet om ett inbördeskrig har regelbundet lagts fram, senast till exempel i samband med Trumps rättegångsprocesser.
Inom MAGA (Make America Great Again)-rörelsen är retoriken tydlig: håll era vapen redo, skottlossningen kan börja när som helst. Inbördeskrigsretoriken löd redan högt i januari 2021, speciellt bland högerextremisterna inom MAGA-rörelsen.
Hotet, eller närmare sagt pratet om ett “andra” inbördeskrig har i decennier cirkulerat i ytterhögerns marginella politiska forum.
Den uppjagade politiska stämningen bejakar tanken om samhällets oterkalleliga uppdelning i två läger som endast kan lösas genom ett ”renande” inbördeskrig. Endast ena sidan kan rädda nationens själ och återkalla dess forna glans.
Dagens utveckling handlar inte om en klassisk politisk polarisering, utan en normalisering av högerextremismen inom det Republikanska partiet.
Dagens retorik får sin kraft av de långa skuggorna av det amerikanska inbördeskriget mellan syd- och nordstaterna.
I olika försök att jämföra situation med det “första” amerikanska inbördeskriget har analytiker lyft fram hur 1860-talets konflikt hade sitt ursprung i att vita män i sydstaterna var upprörda över att statsmakten förbjöd dem att äga svarta slavar.
I dag är det många vita som upplever att svarta och färgade erhåller fördelar och särbehandling på de vitas bekostnad, vilket i förlängningen antas leda till USA:s undergång.
Inbördeskrigets politiska arv har stor betydelse för att bygga upp hotbilden om den kommande “oundvikliga” sammandrabbningen.
Debatten om inbördeskriget sker i ett politiskt klimat där gränsen mellan högerpopulism och fascism sakta suddas ut, argumenterar den ansedda forskaren Federico Finchelstein i hans senaste bok The Wannabe Fascists (2024).
Finchelstein menar att de högerpopulistiska “efteraparnas” politiska strategi kan delas in i fyra pelare. Först kommer en glorifiering av det politiska våldet och politikens militarisering (tänk: längtan efter inbördeskrig).
Det andra steget är de politiska lögnernas normalisering och uppfattning som ny sanning (tänk: Biden är inte en legitim president p.g.a. det korrupta valet 2020); För det tredje, extrem rasism och xenofobi förvandlas till en bärande mytologi (tänk: västerländska civilisationens kamp mot islamisering).
Till slut kan det resultera i ett samhälle där demokratin förvandlas till en ceremoniell procedur men som i realiteten utspelas i en diktatur (tänk: Putins Ryssland).
Enligt högerextremisterna har USA redan i årtal varit i ett tillstånd av ett “kallt” inbördeskrig.
Till skillnad från det “första” inbördeskriget mellan delstater, framstår dagens hot främst om inre konflikter i de mest tudelade delstaterna. En mer precis motsättning står mellan metropol (demokratisk) och landsbygd (republikansk).
I ett land med över 430 miljoner vapen i privat ägo, varav 20 millioner semi-automatiska vapen, är situationen, ja, minst sagt laddad.
Trumps “gudomlighet” ifrågasätts av allt färre inom de egna leden och personkulten har uppnått helt nya varv efter det misslyckade attentatsförsöket.
För MAGA-rörelsen vore demokraternas seger det samma som att hindra Kristi återkomst och hotet om våld är därför störst om Trump hindras att inta tronen efter en jämn strid i det kommande valet.
Helt som fascismen idag inte återkommer i dess klassiska form, kommer USA inte att kastas in i en upprepning av det “första” inbördeskriget. De gränser som år 2024 dras mellan högerpopulism och fascism leder oss med säkerhet mot nya okända politiska vatten.
Frågan är vilka oväntade flodvågor och strömningar som därefter uppkommer runt om i världen.
Här kan du läsa fler kolumner av Kasper Braskén.