Skolpsykologkrisen i Åbo – ett systemfel som ingen har åtgärdat
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Just nu står omkring tusen svenskspråkiga barn och unga i Åbo utan skolpsykolog.
Detta är en fullständig systemkollaps där elevvården försvagats till den grad att skolor saknar möjligheten att ge det stöd som eleverna har lagstadgad rätt till.
Men detta är inget nytt problem.
De senaste åren har Cygnaeus skola, Braheskolan och S:t Olofsskolan vid flera tillfällen stått utan skolpsykolog, och rekryteringsprocesserna har gång på gång varit så långsamma att elever och familjer lämnas utan stöd i månader.
Den lagstiftning som ska garantera barn och ungas rätt till skolpsykolog följs helt enkelt inte.
Psykologerna har i många fall stannat mindre än ett år innan de lämnat tjänsten.
För att hantera den akuta krisen tillät Åbo stad tidigare att skolorna köpte in psykologtjänster, men detta verkar nu inte längre vara ett alternativ inom Varha, Egentliga Finlands välfärdsområde.
Den lagstiftning som ska garantera barn och ungas rätt till skolpsykolog följs helt enkelt inte.
Enligt lag har elever rätt att få träffa en skolpsykolog inom sju dagar, och vid akuta situationer samma dag.
Just nu finns det ingen möjlighet att uppfylla detta.
Elever med behov av stöd faller mellan stolarna, utredningar samlas på hög, och skolpersonal vittnar om att de tvingas hantera frågor som kräver psykologisk kompetens de inte har.
Barn och unga som behöver hjälp tvingas vänta, och i vissa fall får de ingen hjälp alls.
Varha måste ta sitt ansvar.
Staten har satt välfärdsområdena i en omöjlig ekonomisk sits, där resurserna inte räcker till för att uppfylla lagstadgade skyldigheter.
Rekryteringen av svenskspråkiga skolpsykologer måste prioriteras, och det måste säkerställas att tjänsterna utlyses i tid och på båda språken.
Lyckas inte rekryteringen, måste psykologtjänster kunna köpas, så att elever inte lämnas utan hjälp under rekryteringspauser. Beslutsprocesserna måste förenklas – välfärden får inte fastna i sin egen byråkrati.
Men vi måste också vara ärliga – detta är inte enbart ett problem inom Varha.
Staten har satt välfärdsområdena i en omöjlig ekonomisk sits, där resurserna inte räcker till för att uppfylla lagstadgade skyldigheter.
Redan innan välfärdsområdena inrättades var elevvården underfinansierad, och nu när ansvaret flyttats har problemen bara förvärrats.
När staten fördelar resurser till välfärden måste den också säkerställa att områdena har de ekonomiska förutsättningarna att sköta sina lagstadgade uppdrag.
Annars blir reformen bara en pappersprodukt där barn och unga blir de som drabbas.
Som styrelsemedlem i Varha och som kandidat i välfärdsområdesvalet vill vi vara tydliga: detta måste lösas nu.
Att svenska barn och unga i Åbo systematiskt förnekas sin rätt till skolpsykolog kan inte accepteras. Elevvården måste fungera – också på svenska.