"Skitviken" kan äntligen muddras – om massorna kan placeras på jordtipp
I närheten av Gammelboda i Ekenäs förbereder man stadens jordtipp för att kunna ta emot muddringsmassor från Södra viken i centrum av Ekenäs. Stadens miljö- och byggnadsnämnd ska behandla ett miljötillstånd för detta i kväll.
Södra viken i Ekenäs, eller "Skitviken" som den allmänt kallas, ger karaktären till den gamla stadskärnan i Ekenäs där den ligger som ett åtskiljande, eller varför inte förenande, element mellan Gamla stan och naturskyddsområdet och flanörernas paradis, Hagen-Ramsholmen.
En muddring av, den på sina ställen bara 70 centimeter djupa, viken har varit aktuell i tiotals år. Ett muddringslov förföll 2013 och ett nytt erhölls 2019.
Pengar och placering har vållat huvudbry
En knäckfråga har varit pengarna, en annan var muddringsmasskorna ska placeras.
Nu finns pengarna, knappt 4 miljoner euro för muddringarna som man planerar inleda redan i höst, men det behövs ett nytt miljötillstånd för att staden ska kunna deponera muddringsmassor på sin jordtipp i Gammelboda.
Grannar till jordtippen har dock varit oroliga för konsekvenserna, i synnerhet då förberedelserna för att ta emot muddringsmassorna på jordtippen inleddes medan ärendet kungjordes och anmärkningar ännu kunde lämnas in.
Jan Gröndahl , teknisk direktör på Raseborgs stad, meddelar att de inledande arbetena (en av tre bassänger för muddringsmassor) är gjorda med rent jordmaterial hämtat utan mellanlagring från Horsbäck.
Bara rena massor tas emot i Ekenäs
Kärnan i ansökan utgörs av ett tillstånd för att kunna ta emot cirka 24 000 kubikmeter icke förorenade muddringsmassor från Södra viken.
– Man gör skillnad på rena och smutsiga muddringsmassor redan i muddringsskedet. De massor som konstaterats ha orenheter som överskrider ett gränsvärde transporteras någon annanstans. På stadens jordtipp placeras bara massor som klassas rena, säger stadens miljöchef Maria M Eriksson .
Massorna kan dock bestå av sura sulfatjordar som potentiellt kan producera syra som är skadligt för miljön överlag.
– Metaller kan lösas ut ur sura sulfatjordar. Det är inget problem när jordarna är under vattnet. Det är när de kommer i kontakt med luften som problem kan uppstå. Det är därför man också måste kalka grävmassor på vissa åkrar som dikas.
För att neutralisera muddringsmassorna blandas de med ren betongkross och aska. Betongkrosset och askan fungerar som kalken på åkrarna och neutraliserar (höjer pH-värdet) på massorna.
Askan och betongen analyseras på skadliga ämnen, vilka bör underskrida givna gränsvärden.
Muddringsmassorna i sig utgör inte 24 000 kubikmeter, utan den mängden uppstår då de blandas med det neutraliserande materialet.
På jordtippen byggs tre sex meter djupa bassänger med en kapacitet på 30 000 kubikmeter för att säkert räcka till.
– Bassängerna byggs specifikt för massorna från Södra viken, säger Eriksson.
Man börjar med att fylla en bassäng för att kontrollera att allt fungerar som det ska.
Ytvattnen kontrolleras med hjälp av en pH-mätare som mäter kontinuerligt under tiden då muddringsmassor tas emot och vattenprov tas fyra gånger per år, det vill säga oftare än på vanliga jordtippar. Parametrar som undersöks är bland annat grumlighet, näringsbelastning, lösliga metaller och oljekolväten.
– Den sökande själv har föreslagit en rigorös vattenkontroll, säger Eriksson.
Jordtippen i Nyboda
I miljöriskbedömningen av företaget Gradientti Oy konstateras att deponeringen av muddringsmassornas sura sulfatjordar på jordtippen inte orsakar betydande miljörisker, varken för jordmånen eller för yt- och grundvattnet ens på lång sikt.
Men det förutsätter att man följer riskhanteringsplanen och neutraliserar muddringsmassorna samt behandlar lak- och dagvattnet korrekt.
Enligt det gällande miljötillståndet för jordtippen i Nyboda vid Baggövägen, i närheten av det stora bostadsområdet Gammelboda ett par kilometer utanför Ekenäs centrum, får man ta emot 50 000 kubikmeter ren överskottsjord på fastigheten.
Staden söker nu tillstånd att utvidga jordtippen till totalt högst 130 000 kubikmeter, det vill säga över 2,5 gånger den nuvarande kapaciteten. Detta är cirka 195 000 ton då muddringsmassorna inkluderats.
Eriksson ser inte en risk för att askan eller betongkrosset skulle orsaka dammolägenheter i grannskapet.
– Betongkross kan damma när det krossas. Det ska finnas möjlighet att krossa betong på plats men det kommer knappast att behövas. Man krossar också betong mitt i Helsingfors när man river hus. Man kan vattna materialet vid behov för att undvika att det dammar. Men det kommer det inte att göra utanför jordtippens område. Grannarna kan vara lugna.
Enligt Eriksson luktar inte muddringsmassorna mer än lera från havsbotten i allmänhet.
– Du kan känna en lukt av dy på några centimeters avstånd om du lyfter upp sand eller lera från havsbotten i din hand, men det är inte någonting som kan orsaka luktolägenhet.
Det har också funnits en oro för att bassängerna kan utgöra en fara för barn och ungdomar som rör sig på området. Eriksson säger att tillståndet kräver att bassängerna förses med skyddskonstruktioner.
Den tunga trafiken längs med den något skamfilade Baggövägen till jordtippen är enligt Jan Gröndahl livlig bara under enstaka dagar under loppet av flera år.