Skam över tystnadens kultur vid Åbo Akademi – Kommentar till ÅA:s agerande kring sexuella trakasserier
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Åbo Akademi. Det är svårt att inte skämmas över det faktum som är tystnadens kultur i Åbo Akademi samt för den tydliga oviljan att sätta jämställdhetsarbete och förebyggande av sexuella trakasserier i praktisk handling.
Jämställdhets- och likabehandlingsplanen ska inte bara vara fina dokument vars syfte är vinstdrivande eller insamling av symboliskt kapital.
Jag skäms över de personer som genom sin tystnad gång på gång, tid efter tid bidrar till en fortsatt status quo samt till det att ett tryggt och jämställt samhälle är åter igen bara en utopi som mjölkas för eget intresse.
Det kräver strukturella förändringar för att folk i maktpositioner internaliserar mänskliga rättigheter som en grundläggande utgångspunkt i sitt liv och hur en gör sitt arbete i samhället. Så länge det anses vara en produkt av någon slags "woke-kultur" eller något "extra-arbete", är inställningen problematisk.
Hur ska en kunna prata om sina upplevelser av sexuella trakasserier om ingen tar dem på allvar?
Kanske är det dags att fundera på hurdan bild utåt Åbo Akademi ger åt sina nuvarande och blivande studerande och personal. Jag står fullständigt bakom Saara Ilvessalo.
”ÅAKärlek”- kampanjen verkar rikta sig till dem som inte skapar ”dålig stämning på arbetsplatsen”. För att citera Åbo Akademis inlägg på sociala medier: hoppas du fått en bra start på sommaren!
Jürgen Ross