Ska Åbopolitikerna fatta beslut som gynnar torgparkeringen?

Vi har sagt det förr men av förekommen anledning finns det skäl att säga det igen: beslutet om parkeringen under Salutorget fattades när politiken i Åbo var på väg in i ett brytningsskede och fungerar nu som ett argument mot en vision om ett bilfritt centrum.

Det utkast som tar sikte på 2029 föreslår att Dombron och Aurabron stängs för privatbilism och vigs åt kollektivtrafik och åt cyklister och fotgängare. Det här förslaget röstades ner i stadsmiljönämnden med rösterna 8–5 och fortsätter nu till stadsstyrelse och fullmäktige.

Samlingspartiet, SDP, Centern och Sannfinländarna kan leva med att Aurabron blir bilfri men Dombron vill man inte röra. Förklaringen är enkel: en bilfri Dombro skulle påtagligt påverka trafiken in till parkeringshallen under Salutorget.

Om Dombron upphör vara en infart till Åbo centrum så måste vägen till Salutorget gå norröver, via Helsingforsgatan, Tammerforsvägen, Satakuntavägen och Bangårdsgatan.

Trafikmängden på dessa infarter är långt ifrån obetydlig, men Samlingspartiets Olli A. Manni, som lade fram det vinnande förslaget i stadsmiljönämnden, tycker att bilfritt på Dombron ”ger fel signaler med tanke på att torgparkeringen ska byggas.” (ÅU 27.9)

Här finns mycket att bita i.

Det krävdes en av fullmäktige (knappt) godkänd detaljplaneändring av centrum, och ett hyresavtal mellan staden och bolaget T-Park – som köpte den ursprungliga aktören Turun Toriparkki och som i sin tur köptes av Taaleri Sijoitus – för att arbetet med torgparkeringen skulle komma igång, men i övrigt är parkeringen ett privat projekt.

De som investerar i projektet räknar med att det blir vinstgivande. En fråga som då uppstår är i vilken utsträckning som Åbo stad är skyldig stödja projektet – utöver de beslut som redan fattats? Med andra ord: ska politikerna fatta beslut som skapar förutsättningar för att fylla parkeringshallen under Salutorget?

På den frågan svarar partierna som stödde Mannis motförslag i stadsmiljönämnden ja.

Kom i håg att centrumtrafikplanen också aktualiserar nya parkeringshallar på östra sidan av Aura å (ÅU 31.8).

Om Dombron blir bilfri kan dessa anläggningar, som skulle byggas av staden, bli konkurrenter till den under Salutorget.

”Fel signaler”, sannerligen.

Till saken hör, att eftersom torgparkeringen efter många om och men trots allt blir av så är det inte hållbart för dess motståndare, som nu ska fatta trafikbesluten, att önska att torgparkeringen misslyckas. Centrum gynnas inte av att ha ytterligare en underjordisk parkeringshall (läs Louhi) som står halvtom förutom inför de stora helgerna.

Här finns förstås utrymme för olika åsikter. Det är inte nödvändigtvis så, att förslagen om Dombron och Aurabron skjuter torgparkeringen i sank. Men trafikfrågorna i Åbo är inte bara politiserade utan också polariserande, och så länge den bilfria centrumvisionen har en rödgrön stämpel på sig så kommer samlingspartister, socialdemokrater och sannfinländare att kämpa mot den visionen med torgparkeringen som argument.

Vi kan påminna om att planerna för cykelvägnätet i Åbo ritades upp på 1980-talet. Det tog närmare 30 år för att de skulle börja förverkligas, bland annat för att de nämnda partierna krävde att varje struken gatuparkering skulle ersättas med en annan, och inom ett nära avstånd.

Sannolikt kommer torgparkeringen att ges samma roll. Alla trafikpolitiska beslut måste vägas mot den.

Olli A. Manni talar om att ta ”ett steg i taget” vilket skulle innebära att den långsamma takten i trafikplaneringen fortsätter. På så sätt han det ”gamla” fullmäktige, det som fanns innan förra kommunalvalet, målat in nuvarande fullmäktige i ett hörn.

Så vad händer nu? Nicke Wulff, SFP:s fullmäktigegruppordförande, säger att besluten om hur kollektivtrafiken ska utvecklas måste tas först. Efter det kan man fatta beslut om bilfria gator.

Det låter som en rimlig tågordning men samtidigt är det skäl att komma ihåg att de politiska skiljelinjerna i kollektivtrafikfrågan är nästan identiska med som går genom biltrafikfrågan. Det är till exempel svårt att föreställa sig enighet bakom ett kollektivtrafikbeslut som skulle tas på privatbilismens bekostnad.

Med andra ord: att säga att beslut om kollektivtrafiken måste tas först är inte detsamma som att sätta kollektivtrafiken först, framför privatbilismen.

När beslutet om torgparkeringen togs 2012 var det med en rösts marginal, 34-33, och alla torpederingsförsök sedan dess har misslyckats.

Skulle beslutet tas i dag är det sannolikt att projektet inte skulle godkännas. Men det betyder nödvändigtvis inte att visionen om ett bilfritt centrum, inklusive bilfria broar, har ett majoritetsstöd i fullmäktige, uttryckligen för att beslutet om torgparkeringen har tagits.

Sannolikt blir det ett framtida fullmäktige, som blickar längre än 2029, som kommer att revidera parkeringens betydelse för centrum.