Situationen för äldreomsorgen i Finland är oroväckande

Vården. En allvarlig personalbrist har redan en längre tid plågat äldreomsorgen i vårt land, både på den privata och den offentlia sidan.

Det råder också en förfärlig brist på personal inom hemsjukvården och hemtjänsten.

Stängningarna av sjukhusavdelningar och utrymmesbristen på äldreboenden och andra äldreomsorgsenheter har även en fördärvlig effekt på öppenvården för det leder till att alltför sjuka patienter skall vårdas hemma alltför länge.

En ensamboende demenspatient får ingalunda skötas hemma med hemvårdsbesök i det skedet när hen börjar irra sig bort hemifrån och går vilse.

Hemvård av en åldring med mycket dålig rörelseförmåga och som ideligen är i risken att falla omkull kan också ifrågasättas.

Min egen svärmor bodde i åratal ensam i ett stort egnahemshus efter makens död trots att hennes rörlighet var så dålig att hon enbart kunde röra sig i delar av huset och vågade inte alls ta sig utomhus.

Antalet äldre i Finland kommer att öka kraftigt de kommande åren.

Samtidigt börjar de stora årskullarna gå i pension, vilket kommer att förvärra personalbristen ytterligare.

Nu när vårdyrkets attraktionskraft är sämre än någonsin finns det en stor oro för hur de äldre i Finland kan vårdas i framtiden. Eller kommer de att vårdas överhuvdtaget?

I den här situationen anser jag det nödvändigt att Finland lockar arbetstagare från andra länder.

Givetvis är det viktigt att de lär sig i alla fall ett av våra nationalspråk.

Vi måste aldrig glömma behovet att ge vård på patientens modersmål. Ju äldre man blir desto sämre blir man på språk man lärt sig i skolan.

Dessutom måste vårdyrkenas attraktionskraft ökas.

De senaste åren har det verkat som om endast negativa historier från vårdbranschen samt de negativa sidorna av vårdyrken passerar nyhetströskeln – såsom händelserna på några av Esperi Cares och Attendos vårdhem.

Att som följd helt stänga äldreboenden är dessutom inte en särskilt hållbar problemlösning när det samtidigt råder en skriande brist på vårdplatser.

Ett av branschens stora problem är de låga lönerna.

Likaså är det sant att vårdarbetet är fysiskt och psykiskt mycket krävande på många sätt. Men jag skulle ändå hävda att vårdarbetet också är givande.

Att ta upp den aspekten också då och då skulle vara fördelaktigt för hela branschen. Att försöka locka mera pojkar till vårdyrken skulle också vara väldigt bra.

Utökningen av personalindexet inom äldreomsorgen är en vacker idé men den verkar fruktansvärt orealistisk i denna tid av personalbrist.

Jag är rädd att tidtabellen för dimensioneringskraven måste skjutas framåt eftersom det helt enkelt inte går att rekrytera tillräckligt med personal.

Det behövs nya lösningar för att få in mera människor i branschen.

Man kunde tro att detta skulle vara av intresse för beslutsfattare med vetskap om att många veteranpolitiker börjar nå en sådan ålder att äldreomsorgen inte ligger särskilt långt i framtiden för dem själva heller.

Terhi Vörlund-Wallenius

Läkare, i tiderna även jobbat inom vården

Riksdagskandidat, SFP