SFP:s Sandra Bergqvist inför regeringsförhandlingarna: Att förhandla betyder inte att vi har godkänt något alls ännu

Med 6 771 röster återvaldes SFP:s Sandra Bergqvist som partiets riksdagsledamot från Egentliga Finland och den här veckan har hon inlett sin andra period som riksdagsledamot.

– Skillnaden mot att bli invald för första gången och nu är att den här gången var det bara att köra in i parkeringshuset och gå bakvägen upp till sitt rum. När jag blev invald första gången gick jag upp för riksdagshusets stora trappa på lite skakiga ben. Nu känns det också bra att jag har ett ännu starkare mandat.

Som nyinvald visste hon inte alls vad som väntade, men nu är största delen av riksdagsledamöterna bekanta sedan tidigare.

På fredag kommer frågorna

På fredag klockan 10 ska regeringssonderaren Samlingspartiets Petteri Orpo ge sina frågor till de partier som han inleder regeringsförhandlingarna med.

SFP har förutspåtts få en vågmästarroll och Sandra Bergqvist säger att det märks.

– Under valrörelsen fick de mindre partierna inte ens vara med i alla debatter. Men nu har intresset för SFP ökat och många journalister vill veta vad vi tycker om en regeringsmedverkan, eventuellt tillsammans med Sannfinländarna.

Ingen lätt fråga för partiet

Bergqvist säger att det inte är någon lätt fråga.

– Samtidigt är det ju inte SFP som väljer om vi ens blir kallade till regeringsförhandlingarna eller inte. Antingen får vi en kallelse av Samlingspartiet eller så får vi inte en kallelse.

Om Svenska folkpartiet får en inbjudan till förhandlingarna så går man in och börjar förhandla för att få ett regeringsprogram med ett innehåll som partiet kan stöda och som motsvarar SFP:s värderingar, säger hon.

– Att vi är med och förhandlar betyder inte att vi har godkänt något alls ännu, utan vi får se vart förhandlingarna leder.

Åsikterna går i sär

Det finns de både inom SFP och utanför som tycker att partiet ska hålla dörrarna öppna, och de som tycker att man redan i det här skedet ska stänga dem fort. En del väljare har också kontaktat henne med olika åsikter om hur SFP borde göra.

– En pragmatisk linje är SFP:s styrka som parti och också det som har gjort att SFP har varit en uppskattad regeringspartner. Vi fokuserar hellre på lösningar och samstämmighet än olikheter, då man ska förhandla.

Opposition är inget drömscenario

Sandra Bergqvist påminner också om att partiet inte har speciellt trevliga erfarenheter av att vara i opposition.

– Under Juha Sipiläs regering blev det många domänförluster för svenskan. Det var verkligen inget drömscenario det heller.

Många tycker att SFP absolut inte får gå med i en regering med Sannfinländarna.

– Vi måste fundera på hur vi kan påverka bäst. Att vi är med och förhandlar betyder inte alls att vi sväljer allt vad Sannfinländarna står för. Men är vi med i regeringen har vi helt andra påverkningsmöjligheter än om vi är utanför, med begränsat inflytande.

Kompromisser för alla

Även om regeringsbasen inte skulle vara den optimala ur SFP:s synvinkel är det alltid kompromisser som gäller för alla partier i regeringen, betonar Bergqvist.

– Inget parti kan få allt, men alla partier måste få något. Det är regeringssonderaren som väljer inriktning och tyngdpunkter. Alla var inte nöjda över att vi var med i föregående regeringsförhandlingar heller, eftersom vår ekonomiska politik är annan än VF:s.

Samtidigt är det svårt för SFP att vara med i en regering vars program strider mot partiets egna värderingar, säger hon.

Samlingspartiets program som bas

Enligt förhands uppgifterna kommer regeringssonderaren Petteri Orpos frågor till partierna att bygga på Samlingspartiets parti- och valprogram.

– Det ryktats om att en del frågor är väldigt detaljerade, säger Bergqvist.

SFP:s riksdagsgrupp har ett gruppmöte direkt efter att frågorna har ställts och ett till på måndag. På tisdag ska svaren ges.

Om SFP går med i regeringen, hur många ministrar vill ni i så fall ha?

– Vi har inte diskuterat det, men regeringsarbetet är så omfattande att det är en nästan omöjlig ekvation om ett parti bara har en minister. Det finns så många olika arbetsgrupper också inom regeringen att en människa inte kan vara med i alla. För att dela på arbetsbördan behövs det flera ministrar för att man ska kunna sköta sitt jobb bra, säger Sandra Bergqvist.