SFP och Sannfinländarna – "Det handlar inte mer bara om sannfinländarnas rasism, Anna-Maja"

Politik. När jag läser Anna-Maja Henrikssons försvar av SFP:s regeringsmedverkan med att ”det är för tidigt för att ta ställning till förtroendet för enskilda ministrar” och att ”man inte har känt till de rasistiska skriverierna bland sannfinländska ministrar” kan jag inte annat än undra var SFP drar sin gräns. I allmänhet tycker jag att fokus har legat mycket på de rasistiska skriverierna och hur bland annat Riikka Purra förhåller sig till de rasistiska skriverierna idag.

Det handlar inte mer bara om sannfinländarnas rasism, Anna-Maja. Sannfinländarna vill urholka den oberoende journalistiken och den fria pressen, genom att ta på sig offerkofta och anklaga medierna för drev. Huruvida Purra ångrar sig för det hon har skrivit förr är inte det man ska stirra sig blint på. Det handlar om att sannfinländarna nu anklagar seriösa medier och vill göra dem till antagonisterna, och sig själva till någon form av folkets och sanningens riddare. Det är inte så vi ska ha det.

Det som borde diskuteras på SFP:s möten borde inte bara vara att man vägrar gå med på rasism inom regeringen, utan också att man vägrar gå med på svartmålningen av den fria pressen. Den fria pressen är en av demokratins grundpelare, och att försöka beskylla den för att lyfta upp och belysa verkligheten går emot demokratins principer.

Det att sannfinländska ledamöter hotar och nedvärderar enskilda journalister som gör sitt jobb är inte på något sett okej, och jag kan inte tänka mig att det är i linje med SFP:s politik. Jag hoppas verkligen inte att SFP låter även detta sopas under mattan bara för att kunna hålla sig kvar vid makten. Det är inte så man framstår som ett liberalt parti.

Oscar Skogberg