SFP imploderar – nytt nätverk blottar sprickan
Den långvariga förtroendekrisen inom Svenska folkpartiet är inte bara ett faktum utan nu även ett offentligt faktum.
I en insändare i HBL i onsdags motsätter sig en grupp välkända SFP-medlemmar sitt partis medverkan i regeringen och har därför bildat ett nätverk i syfte att stärka de liberala rösterna inom partiet och arbeta mot rasism.
Nätverket ska också fungera som ”en piska på partiledningens rygg”, som en av initiativtagarna beskriver det.
Insändaren är undertecknad av bland andra riksdagsledamot Eva Biaudet, Svensk Ungdom-ordförande Julia Ståhle, Helsingfors stadsfullmäktigeledamot Björn Månsson, tidigare kretsordförande Simon Granroth och profiler som Thomas Rosenberg, Pia-Lisa Sundell, Kristian Wahlbeck och Tom Gordin.
Enligt dem borde SFP “lämna den instabila regeringsskutan” och i stället försöka bidra till ett regeringssamarbete mellan Samlingspartiet och Socialdemokraterna.
Gruppen hänvisar till SFP:s tidigare ordförande Pär Stenbäcks analys om SFP tredimensionella identitet som ett språk- och kulturparti, ett regionalt intresseparti och ett värdeorienterat, mittliberalt parti.
Stenbäck anser att minst två av partiets tre dimensioner är ifrågasatta i den nuvarande regeringen.
Är det myteri? Ett gerillakrig som kommer att leda till att SFP försvagas eller till och med splittras? Borde de missnöjda hoppa över till andra partier?
Det är ingen hemlighet att det redan länge rått olika uppfattningar inom SFP om partiets – och landets – bästa. Men hittills har partiledningen gjort som man brukar: värnat om stämningen inåt och fasaden utåt.
Nu väljer sexton SFP-aktivister att synliggöra konflikten och tvingar därmed fram en reaktion av ordförande Anna-Maja Henriksson.
Är det myteri? Ett gerillakrig som kommer att leda till att SFP försvagas eller till och med splittras? Borde de missnöjda hoppa över till andra partier? Ska gruppen ses som en bunt femtekolonnare eller som rakryggade människorättskämpar?
Åsikterna går starkt isär. Men att gruppen vågar kasta in en brandfackla i debatten är ett sundhetstecken.
I synnerhet en SFP:are har stuckit ut under det senaste halvåret. Eva Biaudet har konsekvent hållit fast vid att SFP inte ska ingå i samma regering som Sannfinländarna.
Redan under regeringsförhandlingarna var det uppenbart att Biaudet hade svårt att godta en del överenskommelser, och hon var den enda i den svenska riksdagsgruppen som röstade blankt i omröstningen om regeringsprogrammet.
Vad man än anser om Biaudets politiska agerande, så har hon varit principfast och stått upp för sina värderingar.
Vad detta nya nätverk, med Biaudet som frontfigur, konkret ämnar göra är ännu oklart.
Klart är ändå att partiordförande Henriksson sitter i en präktig rävsax. Inte nog med allt gnissel mellan regeringspartierna ända sedan starten och den offentliga badwillen, nu brister de egna leden.
För Svenska Yle kommenterade Henriksson det nya nätverket med ett lakoniskt “det här är en åsiktsyttring och den är noterad”.
Henriksson kan fortsätta diskutera, taktikera, ro, hopa eller sitta stilla i båten i väntan på att statsminister Orpo ska greppa rodret och ändra kurs, men den här sprickan kommer inte att försvinna oberoende av hur länge hon semestrar. Något måste hända.
ÅU:s ledare håller sommarpaus. Undersommaren publicerar vi i stället opinionstexter av Susanna Landor. Hon har jobbat som journalist och chefredaktör under många år. Hon är bosatt i Nagu. I augusti är ÅU:s ledare tillbaka.