SFP i Åboland, tänk lite längre, var snälla

Åbo Underrättelsers logo
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Riksdagsvalet. SFP i Åboland, tänk lite längre, var snälla.

Jag tackar SFP:s riksdagskandidater i Åboland för svar (ÅU 9.3.2023) och för att ni ägnat uppmärksamhet åt problematiken kring försvaret av vårt demilitariserade Åland.

Jag håller med er om att Finland inte ensidigt ska säga upp det åländska demilitariseringsavtalet.

Men det är ju inte det som det är fråga om. Det är fråga om att, som Matti Vanhanen insiktsfullt föreslog för ett år sedan, be Åland om lov att få komma och inta försvarsställningar, innan det är för sent. Som man gjorde under andra världskriget. Det skulle nämligen vara fruktansvärt jobbigt och kosta mycket blod och människoliv – finlandssvenska reservisters liv – att återta ett invaderat Åland.

Till saken hör också att finländsk militär närvaro på Åland sannolikt, i synnerhet en Nato-finländsk närvaro, skulle avskräcka vanvettiga diktatorer från att försöka inta öriket.

Det är dessa faktorer jag på det allvarligaste uppmanar er ta med i beräkningarna och inte blunda för. Inte minst då ni skriver att ”det finns en utförlig försvarsplanering och till Finlands försvarsmakt hör att försvara Åland vid en eventuell konflikt.” Vilket ju stämmer. Men har ni tänkt på vad den utförliga försvarsplaneringen handlar om i praktiken?

Här är svaret:

1. I ett plötsligt akutläge där en militärmakt gör ett snabbangrepp mot Åland skulle beväringar och stampersonal från våra kustförband på fastlandet sannolikt ta första stöten, alltså i praktiken ta med sig stridsutrustning och packning och anträda färden till Åland. Det tar minst några, sannolikt flera, timmar att komma dit och inta försvarsställningar. Inte sagt att man hinner fram i tid – angriparnas stridsplan, stridshelikoptrar och krigsfartyg är snabba nuförtiden.

2. Om militärmakten redan hunnit besätta Åland är det Dragsvikutbildade finlandssvenska reservister som i praktiken måste sköta det livsfarliga jobbet att återerövra Åland. De kommer beklagligt sannolikt att stupa eller blir allvarligt sårade i betydande antal ute på bergsknallarna i sydvästra skärgården.

Det är nämligen en gammal militärstrategisk sanning att– såsom vi ser i Ukraina just nu – anfall kostar mycket mer blod och människoliv än vad försvar kostar. Och om Åland blir invaderat måste Finland, läs finlandssvenska kustjägare, återta det genom anfall för att kunna trygga Stockholms, Åbos och skärgårdarnas säkerhet.

Jag medger öppet: jag talar för min sjuka moster: mina båda söner, kustjägare, skulle vara akut livshotade ifall Finland måste återta ett ockuperat Åland.

Och, som en parentes, var är rättvisan i att mina pojkar måste ut och riskera livet för Åland medan mina åländska goda vänners pojkar inte behöver göra det? För sitt eget Åland. Men den frågan behöver ni inte besvara.

Magnus Gräsbeck

Texten uppdaterad 13.3. där andra meningen har rättats till "demilitariserade Åland". I en tidigare version stod det fel.Också rubriken ändrad.

Publicerad: