SFP blev baddare på att simma bland krokodiler
Vår regering är på dagen en månad gammal. En månad av instabilitet, dramatik och samhällsdebatt av sällan skådad aggressivitet, i stället för smek, samförstånd och framåtanda.
En månad då begrepp som rasism, antisemitism, nazism, etnonationalism, invandringsfientlighet, diskriminering, konspirationsteorier, misstroende, partiskhet, smutskastning och falska påståenden präglat inrikespolitiken – och spillt över Finlandsbilden utomlands. Vi hade förväntat oss så mycket mer av regeringen. Eller hade vi?
Politik är kompromissernas konst, inte en kamp mellan det goda och det onda där den starkaste utgår med förkrossande seger. I en demokrati kan ingen enskild politiker enväldigt och inget parti ensamt driva igenom lagar och förordningar.
Demokrati betyder framför allt väljarnas rätt att med jämna mellanrum byta ut den folkvalda elit som ska representera dem och fatta beslut för dem. Riksdag och regering är en utvald och privilegierad skara som fått mandat att bära ett parlamentariskt ansvar och som ska agera enligt det.
Just därför finns en utbredd förväntan och ett inbyggt krav hos väljarna att partier som ser sig som brobyggare och som ofta använder vackra ord som rättvisa, jämställdhet och hållbarhet, ska vara redo att backa upp sina ord med konkret handling.
De ska genom sina politiska gärningar ta avstånd från omänskliga värderingar och ett maktutövande som inte är demokratiskt godtagbart. Vi talar om traditionellt ansvarsfulla regeringspartier som Samlingspartiet, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna i Finland.
Och just därför är många rädda för att deras parti efter den senaste månadens sorgliga cirkus ska visa sig vara bara en tom tunna som skramlar på bland andra tomma tunnor.
I maj motiverade motions-, idrotts- och ungdomsminister Sandra Bergqvist SFP:s regeringsmedverkan så här i en kolumn i ÅU: “Som det brukar sägas inom SFP-kretsar; vill man bo vid flodstranden måste man lära sig att simma med krokodilerna.
Det här lyfter inte bara fram den starka pragmatism som finns i partiet utan också realismen i att ett litet parti måste anpassa sig för att överleva.”
I juni upprepade Bergqvist krokodilmetaforen under sitt invigningstal på SFP:s partidag: “Det är en brottningsmatch med krokodiler som vi har hållit på med under de senaste sex veckorna” och konstaterade att “vassa tänder ger i bästa fall lite skrapsår, i värsta fall kan det gå mycket sämre”.
Det ska sägas att SFP har blivit en riktig baddare på att simma bland krokodiler. Men floden blir allt grumligare och krokodilerna allt fulare. Den nya arbetsgrupp mot rasism som statsminister Orpo tillsatte i veckan är ett trubbigt vapen mot vassa käftar i en massiv förtroendekris.
Som det skärgårdsparti SFP är, borde man förstå när biotopen ändrat karaktär och fast botten är utom räckhåll. Det är svårt att föreställa sig att den här synkroniserade simningen med Samlingspartiet skulle resultera i ett framgångsrikt genomfört regeringsprogram, hur frenetiskt SFP än plaskar på. Så kom bort därifrån, syret har redan tagit slut.
ÅU:s ledare håller sommarpaus. Undersommaren publicerar vi i stället opinionstexter av Susanna Landor. Hon har jobbat som journalist och chefredaktör under många år. Hon är bosatt i Nagu. I augusti är ÅU:s ledare tillbaka.