Såsom i USA, så ock i Finland?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Presidentvalet i USA har analyserats klart i den första spontana vågen.
Det mest anmärkningsvärda är att ingen längre frågar sig hur det är möjligt att en person som beter bortom all anständighet kan bli vald utan i stället går experterna den här gången direkt på frågor om kampanjteman.
Vi har alltså blivit vana, trumpismen har normaliserats.
Det är värt att hålla i åtanke att det inte är hemskt lång tid sedan det hade varit otänkbart med en kandidat som gjort sig skyldig till ett endaste av de övertramp som Trump gjort i minst hundratal.
Det räcker alltså för en valseger att ringa in rätt huvudfrågor, själva innehållet är inte lika avgörande.
Ett enda litet exempel: på målrakan talade han om Nancy Pelosi som en “crazy b-” och mimade ordet “bitch” till publikens förtjusning. I en värld där en sådan person anses mest lämplig att leda supermakten ska vi uppfostra barn till goda medmänniskor.
Det råder en samsyn om att fokus på ekonomi (och delvis invandring) smällde högre än tal om värderingar.
Vi såg liknande fenomen i vårt senaste riksdagsval.
Det räcker alltså för en valseger att ringa in rätt huvudfrågor, själva innehållet är inte lika avgörande.
Att Trump betonade människors vardagsekonomi var avgörande, det krävdes inte att han hade trovärdiga svar eller att Harris linje vore ekonomiskt sämre.
Mycket handlar förstås också om tajming.
Där hade Trump otur 2020 i och med pandemin, men nu riktigt bra med tur istället.
Hög inflation är en mardröm för varje sittande regering, till och med om löneutvecklingen är hyfsad.
Det räddade inte Biden att sysselsättningen var hög och ekonomin gick bra.
Dyrare mat och höjda hyror skapar frustration, skapar reella problem som måste tas på allvar.
Allt annat upplevs som ett svek.
Därför handlade valet mycket om att folk avskyr demokraterna för vad som upplevs vara hyckleri, till viss del helt befogat.
Samtidigt har Biden gjort mycket gott för USA.
Med ”Inflation reduction act” byggs nya fabriker inom grön teknologi och Trump kommer att få skörda frukterna då de kör igång.
Notera också att många vande sig vid vissa välfärdstjänster som infördes under pandemin, men avvecklades halvvägs in i Bidens period samtidigt som inflationen tog vid. ”It’s the economy, stupid!”.
Även om Harris förstås hade rätt i sin syn på Trump har analytikerna antagligen ännu mer rätt i att det var ett misstag att bygga slutfasen av hennes kampanj på att vara emot honom snarare än att lyfta egna konkreta alternativ.
Det var ett misstag att flörta med osäkra rika republikaner istället för att engagera den egna stora målgruppen.
Som Bernie Sanders konstaterade: då det demokratiska partiet svikit arbetarklassen borde det inte komma som en överraskning att arbetarklassen sviker det demokratiska partiet.
Demokraterna måste alltså bli mer vänster och på riktigt stå upp för vanliga löntagare i stället för att försvara ett status quo där koncentreringen av egendom fortsätter och reallönernas andel av ekonomin minskar, vilket skett sedan sekelskiftet.
Risken är ändå att det går tvärtom.
Frågan är väldigt angelägen också i Europa, även i Finland.
Blir vi alla lite mer höger och vulgära, eller vågar vi välja den sakliga progressiva linje som behövs för rättvis omställning, hållbar utveckling och jämlikhet?
I Sverige är progressiva tänkare oroliga för att Socialdemokraterna kommer att vara lika försiktiga i riksdagsvalet 2026 som Demokraterna var i USA i år och göra ett dåligt val trots att gallupsiffrorna nu ser lovande ut.
Dessa vägval och följder kommer att noteras väldigt noggrant inför riksdagsvalet 2027 här hos oss.
Blir vi alla lite mer höger och vulgära, eller vågar vi välja den sakliga progressiva linje som behövs för rättvis omställning, hållbar utveckling och jämlikhet?
Här kan du läsa fler kolumner av Johan Kvarnström.