Sanningen på spåret
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förra veckan skrev VD:n för Åbo spårvägsbolag, Juha Saarikoski, att spårvägen kommer att medföra – vid sidan av andra goda saker – bättre ekonomi.
Gjorda studier visar det. Och det bevisas också av de gjorda konsekvensbedömningarna.
Nu står det inte riktigt klart om vilken entitets ekonomi Saarikoski talar; kommunens eller alla Åbobors och stadens näringslivs.
Jag antar i alla fall att han menar det större sammanhanget.
Bättre ekonomi? Ja, vore det fallet kan väl ingen ha någonting emot att Åbo investerar i en spårväg, gärna många. Men det är tyvärr inte sant.
Ur den framgår att projektet är ett samhällsekonomiskt sällsynt uselt projekt och en belastning för Åbo stads framtida ekonomi.
De enda ”studier” som jag känner till om den ekonomiska sidan av projektet finns i generalplanen för spårvägen.
Ur den framgår att projektet är ett samhällsekonomiskt sällsynt uselt projekt och en belastning för Åbo stads framtida ekonomi.
Vilka andra studier Saarikoski kan ha i åtanke vet jag inte. Men jag tar gärna del av dem.
De för några veckor sedan publicerade konsekvensbedömningarna tar inte överhuvudtaget upp den samhällsekonomiska balansen, det vill säga avvägningen mellan nyttor och kostnader, utan enbart konsekvenserna av vad projektet kan komma att föra med sig (med en viss betoning av de goda).
Det hela påminner om vinexpertens lovord över Carruades de Lafite 2018 som saknar den lilla uppgiften att en flaska kostar 351,04 på Alko.
God eller dålig ekonomi behandlas inte.
Det hela påminner om vinexpertens lovord över Carruades de Lafite 2018 som saknar den lilla uppgiften att en flaska kostar 351,04 på Alko.
Jag väntade några dagar med att skriva en kommentar om Saarikoskis debattmoral.
Det börjar kännas lite genant att alltid ställa upp som jourhavande fact checker. Men jag har inte noterat att någon annan skulle ha reagerat.
Debatten börjar påminna om den som begicks för ett par år sedan om ”entimmeståget”.
Lobbyisterna publicerade en rad helt orimliga och rent felaktiga påståenden.
Sådana har oönskat lång livslängd.
Argumentens värde bestäms inte längre av deras förhållande till sanningen utan till deras förhållande till det uppställda målet.
Nyligen sändes i Radio Vega en debatt i Slaget efter tolv där en del av dessa påståenden kom till användning som vore de vedertagna sanningar.
En läsare blev för en tid sedan upprörd av att jag använde begreppet ”post truth society”. Men tyvärr.
Vi verkar nog vara där.
Argumentens värde bestäms inte längre av deras förhållande till sanningen utan till deras förhållande till det uppställda målet.
Ingen reagerar på osanningar.
Det är kanske inte överraskande i en tid där patologisk lögnaktighet inte ses som ett hinder för presidentskapet i världens mäktigaste länder.