Samlingspartiet serverar Stubb på bricka för SFP
SFP vill fortsättningsvis att Sannfinländarna, eller åtminstone några av dem, ska be om ursäkt för tidigare rasistiska och kränkande uttalanden. Men någon sådan ursäkt är inte i vardande.
Det blev klart under helgen då Sannfinländarna samlades till partikongress för att stärka "vi mot resten av världen"-kampen och dela ut kängor till medierna och andra upplevda fiender. Samtidigt inledde Sannfinländarna sin presidentvalskampanj och partiets kandidat Jussi Halla-ahos budskap var tydligt: Sannfinländarna kommer inte att böja sig för SFP:s krav.
Självklart inte, vi har ju ett presidentval på kommande.
SFP hade sju veckor av regeringsförhandlingar på sig att få de ursäkter som möjligen borde ha getts och uppriktigt tagits emot – om det var målet. Nu är SFP delat i team Henriksson som vill fortsätta i regeringen och team Biaudet som inte vill det.
Två saker är säkra i den grop som SFP sitter och trycker i. För det första: Det finns minimala chanser att göra framgångsrik regeringspolitik med Sannfinländarna utan några skandaler i fyra år. För det andra: världen, och Finland, går inte under om den här regeringen faller.
Om SFP fäller regeringen kommer det ändå att ha långtgående konsekvenser för partiet. SFP kommer inte längre anses vara det snälla och samarbetsvänliga partiet, fogmassan som passar alla regeringsbyggen så länge man får sina ”svenska lösningar”. Och Sannfinländarna kommer sannolikt att göra ett ännu bättre presidentval.
För SFP är presidentvalet en knepigare fråga. Ordförande Anna-Maja Henriksson må anses vara partiets givna kandidat om hon själv är intresserad, men har inte en chans, framförallt i det här läget.
Eva Biaudet enar inte partiet, tvärtom. Anders Adlercreutz appellerar säkert till många men är ännu av en för liten politisk kaliber för att klara sig.
Nils Torvalds har erfarenhet men blir ingen röstmagnet.
När nu Samlingspartiet för fram en stark presidentkandidat i Alexander Stubb öppnar det samtidigt upp möjligheter för SFP att klättra ur gropen och rädda sitt anseende.
Tvåspråkiga kosmopoliten Stubb har ett stort utrikespolitiskt kunnande som bland annat tidigare Europaparlamentariker och flerfaldig minister.
Som statsminister kritiserades visserligen Stubb för att han var för avslappnad, men han var snäppet för tidig med att försöka modernisera statsministerinstitutionen. Sedan dess har Sanna Marin kört upp nya spår för statsministerrollen som banar väg för Stubbs habitus. Och Stubb har garanterat lärt sig många läxor.
SFP:s bästa alternativ vore att ställa upp bakom Stubb. Det skulle vara ett sätt att gå statsminister Petteri Orpo till mötes, befästa den borgerliga regeringsfronten och markera att den vänster- och bråkmakarstämpel som SFP nu har fått inte gäller.
Dessutom råder fullkomlig enighet om utrikes- och säkerhetspolitiken i regeringen – som lämpligt nog är presidentens kärnuppdrag.
ÅU:s ledare håller sommarpaus. Under sommaren publicerar vi i stället opinionstexter av Susanna Landor. Hon har jobbat som journalist och chefredaktör under många år. Hon är bosatt i Nagu.