Samarbete med Pride är ingen självklarhet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På måndag offentliggjorde Helsingfors Pride sitt beslut om att inte ha Samlingspartiet och Centern som samarbetspartners. Beslutet delar åsikter.
Helsingfors Pride gemenskapens ordförande, Senni Moilanen, säger att diskussioner har hållits och övervägningar har gjorts. Det har inte varit lätt, och förstås finns det motiveringar till varför det blev så här i år.
Enligt Helsingfors Pride gemenskapens verkställande direktör, Annu Kemppainen, är det som samarbetspartner viktigt att stå fast vid Pride-organisationens värderingar och mål i helhet.
Partier har mycket makt, och därmed också mycket ansvar. Medborgare kan följa med vad som sägs i partiernas diskussioner och ta del av beslut som görs.
En betydande orsak till varför Samlingspartiet och Centern inte har valts till samarbetspartners är hur de agerade i omröstningen om translagen.
I Samlingspartiet röstade 26 för translagen och tio emot, medan en större andel i Centern var emot: här 12 för och 13 emot.
Helsingfors Pride är besviket över att partierna gjorde omröstningen om translagen till en samvetsfråga. Istället borde partierna ha gjort ett gruppbeslut, och fått alla att stå för transpersoners rättigheter.
Helsingfors Pride sänder ett tydligt budskap: sexuella minoriteters och könsminoriteters rättigheter är inte åsiktsfrågor, det är frågan om mänskliga rättigheter.
Beslutet baserar sig även på vissa riksdagsledamöters transfobiska uttalanden. Uttalandena har varit djupt sårande mot hela regnbågsgemenskapen, speciellt mot transpersoner.
Det är inte och ska inte vara okej att uttala sig så, speciellt inte i en betydande maktposition. Genom beslutet att inte ha Samlingspartiet och Centern som samarbetspartners vill Helsingfors Pride sätta press på de politiska partierna att agera bättre.
Beslutet om samarbetspartners för Helsingfors Pride görs årligen, så det är möjligt att Samlingspartiet och Centern återvänder nästa år, beroende på om de uppfyller kraven.
Genus- och medieforskare vid Åbo Universitet, Anu Koivunen, säger sig vänta på de centrala linjedragningar av Helsingfors Pride. Det som Koivunen tror är att Helsingfors Pride har fattat beslutet i solidaritet med regnbågsgemenskapen.
Inom bägge partier finns det riksdagsledamöter som har arbetat för sexuella minoriteters och könsminoriteters rättigheter, och poängen med beslutet är inte att utesluta individer från att delta i allt vad Pride är.
Poängen är att samarbete med Helsingfors Pride inte är en självklarhet, utan det är någonting som ett parti eller företag ska förtjäna. Organisationen har rätt till detta beslut.
Vi får inte glömma bort det som är viktigast: att sexuella minoriteter och könsminoriteter är accepterade och trygga i samhället. Att även unga transpersoners rättigheter skulle omfattas i translagen.
Att den kroppsliga integriteten hos barn med intersexvariationer skulle skyddas. Att ett tredje juridiskt kön skulle införas. Och listan fortsätter.
Pride är inte enbart en fest, det är också en demonstration för rätten att vara sig själv.
Kampen för mänskliga rättigheter fortsätter också imorgon, och dagen därpå. Och alltid.