Samarbete för att bevara det svenska i Egentliga Finland
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den finlandssvenska minoriteten i Egentliga Finland utgör endast 5,7 % av hela befolkningen. Den svenska rösten kommer därför att ha svårt att göra sig hörd i ett kommande stort välfärdsområde. Det är därför viktigt att bereda och komma med förslag om samarbete och strukturella lösningar redan i förväg för de tvåspråkiga kommunerna. I annat fall riskerar den svenska servicen och kulturen att marginaliseras i regionen på sikt.
Det är i vårt intresse att samordna den volym som finns inom social- och hälsovården över organisationsgränser och i samarbete mellan den offentliga sektorn och tredje sektorn. Tillsammans är vi starkare.
Nu planeras social- och hälsovården och räddningsväsendet att överföras till välfärdsområdena i första skedet, men eventuellt kommer också annan verksamhet att överföras senare. Inför det borde vi ha färdiga samarbetsmodeller och strukturer inom vilka vi kan utveckla den svenska och tvåspråkiga servicen. Vi vill väl alla ändå bevara en svensk kultur, identitet och service i Egentliga Finland!
Sjukvårdsdistriktets direktör Matti Bergendahl ställer sig positivt till att diskutera utvecklandet av kvarteret runt Åbolands sjukhus för social- och hälsovårdens behov, som en social- och hälsocentral inklusive också specialsjukvård för äldre och kroniker (ÅU 29.1.2021).
Den service, som inte kan ordnas som närservice i Pargas och på Kimitoön, och som kräver dyr apparatur och specialutrymmen kunde koncentreras dit. I Åbo finns också bättre möjligheter att rekrytera personal, som det kommer att bli allt större brist på. Dagens professionella inom social- och hälsovården vill arbeta inom enheter, som kan erbjuda nätverk och kolleger, som man kan konsultera.
I förslaget till social- och hälsovårdsreform har till Egentliga Finland getts uppdraget att samordna samarbetsavtalet mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena. Avtalet skall ingås för att komma överens om samarbete och arbetsfördelning gällande vissa krävande, dyra och ovanliga tjänster. Det är glädjande och en styrka att just Egentliga Finland fått det uppdraget och kan bereda ett förslag för att säkerställa detta.
Ett samarbete i vår egen region runt välfärdskvarteret vid Åbolands sjukhus kunde också positivt korrelera med beredningen av detta avtal.
Jag ser det som en ödesfråga för den svenska minoriteten att man nu tillsammans öppnar upp den här diskussionen i Åbo och Åboland och kommer vidare. På samma sätt, som man gjort i Österbotten och inom beredningen av Västra Nylands välfärdsområde.
Det är inte i befolkningens intresse att vi endast ser på detta ur ett lokalt perspektiv. På det sättet förlorar vi alla. Det är inte vad jag vill ge vidare som arv till kommande generationer.
Mona Rönnholm
Pargas