Sakta i vassen

I ÅU (29.9.2021) kunde vi läsa att vasskörd kan rädda vattendrag. Vassen är också en resurs som binder kol och näringsämnen. Genom att skörda vass kan man dels få bort en del av dessa ämnen ur vattnets kretslopp, dels kan man använda den för olika ändamål. Detta låter lovande, men en alltför kraftig och ogenomtänkt utvinning ger upphov till farhågor. Vassen, en av våra synligaste vattenväxter, bildar en viktig livsmiljö som vi vet ganska litet om. Värdefulla lekplatser för fisk finns ofta i direkt anslutning till vassbältet i grunda vindskyddade havsvikar. Forskning har visat att fjolårsvass prioriteras av abborren som underlag för sin romsträng. Senare under sommaren ger vassen tillsammans med annan vegetation skydd åt fiskynglen. Vassen är därför på flera sätt viktig för att en lekplats ska fungera bra. I dessa miljöer växer också andra värdefulla arter så som kransalger, och ett stort antal fåglar trivs bland vassen. I dagsläget känner vi dåligt till miljöeffekterna av storskalig vasskörd. Men att skörda vass efter islossningen kan på inget sätt rekommenderas i sådana vattenmiljöer som fungerar som lekplatser för tex gädda och abborre eftersom det riskerar försämra rekryteringen av fisk. Därför är det viktigt att försiktighet tillämpas vid planeringen av vassutvinning och att lokalens känslighet noga beaktas. Ett utgångsläge vore därför att vasskörd sker endast under senare delen året. Med hjälp av en varsam klippning av vass kan igenvuxna platser restaureras för att återskapa uppväxtområden för fisk. En fisk behöver däremot inte mycket vatten för att ta sig fram genom tät vass. Ingreppen i restaureringssyfte behöver därför inte vara stora. Med en god planering kan man kanske restaurera uppväxtområden i samband med vasskörd? Avsikten med att utnyttja vassen och uppnå det positiva det kan medföra är bra, men först behöver vi veta mera om vad allt en storskalig vassreducering kan leda till. Risken för allvarliga störningar i känsliga vattenmiljöer är överhängande ifall förhastade ingrepp görs.