Säkra framtidsjobb efterlyser personal – och Märta och Lars skulle tacka
Märta och Lars har blivit opererade på ÅUCS. Operationerna har gått bra och de skulle klara sig på hemortens rehabiliterande avdelning, som tidigare oftast kallades för bäddavdelningen.
Men de kan inte skickas dit, utan måste ligga kvar på ÅUCS.
Här börjar den så kallade vårdproppen.
Att Märta och Lars ligger kvar på ÅUCS i onödan betyder att följande patienter som skulle behöva specialsjukvård inte kan få den.
Det finns helt enkelt inte plats för honom eller henne efter en operation, eftersom sängarna på avdelningen i Åbo redan är upptagna av bland annat Märta och Lars.
Alltså blir det ingen operation.
Varför kan inte Märta och Lars då skickas till kommunens rehabiliterande vårdavdelning?
Jo, alla platser där är redan upptagna.
Det i sin tur beror på att många av dem som ligger där också får vård på fel ställe.
Det handlar om äldre människor som är i så dåligt skick att de inte kan skickas hem. De skulle behöva plats på ett äldreboende.
Men sådana platser finns inte, eftersom det råder så stor personalbrist inom äldreomsorgen.
Det vill säga platser skulle det finnas, om det bara fanns tillräckligt med personal på boenden och inom hemvården, som kunde ta hand om de äldre.
För att ytterligare förvärra situationen ska institutionsplatserna inom äldreomsorgen upphöra från och med den 31 december 2027. I dag finns det 400 sådana platser i det nya välfärdsområdet i Egentliga Finland.
Det är fem år tills 400 ersättande platser måste hittas eller uppfinnas.
Samtidigt är bristen på platser redan i dag stor.
Mikko Pietilä , resultatområdesdirektör vid välfärdsområdet med ansvar för ÅUCS och sjukhustjänster, säger att en av grundorsakerna till hela vårdkrisen är just det här – att det inte är möjligt att skicka patienter vidare i vårdkedjan (ÅU i går).
Han kallar det en propp, som stoppar upp hela vårdflödet.
Och på det här sättet biter hela vårdkedjan sig själv i svansen.
I och med att det råder brist på platser inom primärvården måste människor söka sig till specialsjukvården.
Den kan inte ta emot dem, för att det inte finns platser inom primärvården.
För att börja nysta upp problemet kommer alla rehabiliterande bäddavdelningar från årsskiftet att höra till samma enhet inom välfärdsområdet. Också Åbo stadssjukhus hör från och med årsskiftet till det medicinska resultatområdet.
Det låter kanske inte så stort, men det kan bli ett viktigt steg för att luckra upp vårdproppen.
De Märtor och Larsar som opereras efter årsskiftet behöver inte längre vänta på fel ställe på att få eftervård på hemortens överfulla bäddavdelning.
För hela flödet i vården och alla andra som behöver specialsjukvård som helhet är det bättre att de efter avslutad operationsvård får plats på "bädden" i grannkommunen, om där finns plats, än att hela vårdkedjan stannar upp.
Samtidigt säger Pietilä (ÅU i går) att sunt förnuft ska användas också i fortsättningen och att det till exempel inte är optimalt att skicka en opererad patient från Pargas för eftervård till Nystad, trots att det handlar om samma välfärdsområde.
Alldels avgörande för att vårdkedjorna ska löpa som smort i fortsättningen är en fungerande hemvård och hemsjukhusen.
Äldre ska alltså kunna bo hemma och få den vård de behöver där.
Den som vill ha ett verkligt framtidsyrke ska således bli hemvårdare.
Eeva-Sirkku Pöyhönen , direktör med ansvar för äldreomsorgen inom välfärdsområdet i Egentliga Finland, säger att det skulle finnas hur mycket jobb som helst redan nu inom äldreomsorgen (ÅU igår).
Problemet är att det inte finns några sökande.
Det gör att enheter måste stänga, att intervallplatserna måste minskas och att många äldre som bor hemma hinner bli i riktigt dåligt skick innan de får den vård de skulle behöva.
De högsta cheferna inom det nya välfärdsområdet i Egentliga Finland har gjort det till sin uppgift att se möjligheterna med ett gemensamt välfärdsområde.
De utgår från att situationen kan vara lättare att lösa till exempel när nuvarande administrativa gränser slopas och vårdkedjorna kan ses som en större helhet, och bäddplatserna kan fördelas över ett större område.
För att lösa personalbrister betonar de också innehållet i det jobb som vårdpersonalen gör och framför allt ska göra.
Den som är utbildad sjukskötare ska inte göra en närvårdares jobb och närvårdarna borde få fokusera på sitt. Problemet blir bara att alla gör fel saker när det inte finns tillräckligt med personal för att kunna göra rätt saker.
Allt viktigare framtidsyrken är därför också välfärdsområdets regionala medicindoserare, vikariepoolskoordinator och vårdbiträden.
Politikerna funderar också på hur 10 000 långtidssjukskrivna vårdare ska kunna fås i arbete, om inte på heltid så åtminstone på deltid.
Märta och Lars kan andas ut.
Det är många som jobbar på att hitta lösningar. Välfärdsområdet innebär nya möjligheter. Det är åtminstone strävan.