Sakkunskap kontra stigmatisering när det gäller droger
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Drogmissbruk. ÅU (13.10) hade en mycket bra artikel och intervju angående drogproblematiken.
A-Klinikens mycket erfarna och sakkunniga överläkare Markus Partanen talar för en liberalare drogpolitik. Han talar för avkriminalisering och injiceringsrum.
Följande dag 14.10 skriver Marita Walk i sin insändare bl.a. om medicinpropaganda (metadon?) och är emot injiceringsrum.
Förstår inte Walk att substitionsbehandling, med t.ex. metadon, inte ger någonsomhelst "kick" som de olagliga drogerna gör? En ersättningsmedicin är en metod att upprätthålla funktionsförmågan, allt från att sköta myndighetsärenden och till och med kunna avklara någon form av arbete, som en narkotikapåverkad verkligen inte förmår.
Walk är också mot avkriminalisering. Har läst många intervjuer och memoarer av (narkotika-)poliser. Alla berättar de hur frustrerande och onödigt det är att vara tvungen att skriva ut en böteslapp på 60–120 euro till en narkotikaberoende person. Det avskräcker inte nån.
Den enda konsekvensen är att personen tvingas till ytterligare småbrott för att kunna finansiera sin dagsranson och dessutom betala böterna.
Walk tycker också att injiceringsrum (med sjukvårdspersonal) vore helt makabra. I så fall har vi redan mer än tio "makabra" länder i Europa.
Överläkare Partanen nämner Portugal med dubbelt fler invånare än Finland som exempel: Årligen 20–30 dödsfall av överdoser, i Finland cirka 270!
Portugal har avkriminaliserat bruk och även infört injicerigsrum.
Partanen kritiseras även för att han klassar narkotikaberoende som sjukdom. I THL:s diagnoslista hittas opioidberoende med koden F11 (plus underkoder).
Om man äter för mycket godis har man såklart rätt till tandvård. Ifall man brukar för mycket alkohol och/eller röker för mycket kan man insjukna i lever- respektive lungcancer. Det vårdas man för. Givetvis.
Alla människor – friska eller sjuka – har ett människovärde!
Patrik Boström Åbo