Så här såg Kimitoön ut vid tiden för ÅU:s grundande – från Svarta damen till oblatproduktion
Då ÅU utkom för första gången, alltså i januari 1824, fanns det en hel del industriell verksamhet på Kimitoön.
Dalsbruks järnverk hade grundats redan 1686, medan låsfabriken i Björkboda grundats 1734.
Brukskomplexet Dalsbruk-Björkboda övergick år 1834 från släkten af Petersen till landshövding Carl August Ramsay. Det är han som bland annat låtit bygga kolugnarna i Dalsbruk och som också förnyade masugnen, vilket satte fart på brukets produktion.
En känd kvinna från Dalsbruks historia under den här tiden var ”Svarta damen”, alltså Charlotte af Petersen. Ständigt förföljd av olycka förlorade hon sin man 1841. Efter det klädde hon både sig själv och hemmet i svart och levde i avskildhet.
I Västanfjärd var kalkbränning aktuellt från 1800-talet till mitten av 1900-talet.
Skinnarviks glasbruk grundades år 1875 – vid starten fanns en smältugn för fönsterglas och en för buteljglas. Fönsterglaset blev eftertraktat.
1700- och 1800-tal: ett mångsidigt samhälle
Om 1700- och 1800-talen på Kimitoön berättas på Sagalunds museums webbplats så här:
”Bland annat rättegångsprotokoll, kyrkböcker, brev och gamla byggnader och byar berättar om en ö med ett mångsidigt samhälle och varierande näringar och levnadssätt: jordnära bönder och lärda kyrkoherdar, fiskare i skären och företagsamma brukspatroner som skapade nya små samhällen, och sjömän och soldater som hämtade nya intryck från världen."
Slutet av 1800-talet: snabba förändringar
Förändringar i samhället gick allt snabbare mot slutet av 1800-talet, så även på Kimitoön som i mitten av seklet delades in i Kimito, Dragsfjärd, Västanfjärd och Hitis.
Bygdeseglationen upplevde vid den tiden sina glansdagar, speciellt i Västanfjärd. I så gott som varje vik fanns flera skeppsvarv, där även enkla drängar och pigor kunde ha andelar i skeppen. Som mest var hundra fartyg registrerade på Kimitoön.
Adéle Weman viktig för bildningen
Vid sidan av industrialiseringens framfart fick också bildningen en viktigare roll. Men ännu vid 1800-talets mitt gick de flesta på Kimitoön inte i riktig skola.
Ett viktigt namn för bildningen på Kimitoön är Adéle Weman som inredde en skola i en sängkammare på hemgården.
År 1882 öppnades sedan folkskolan i Vreta som slogs samman med Wemans skola. Vid den anställdes Nils Oskar Jansson 1885, som i Vreta grundat Sagalunds museum (1900), ungdomsföreningen och en småbrukarskola. Där undervisades flickorna i hushåll om somrarna och gossarna i lantbruk under vinterhalvåret.
En av eleverna var Amos Anderson, Konstsamfundets grundare. Han köpte 1927 Söderlångvik gård, som byggdes ut till ett litet palats.
På 1850-talet var Kimitobygdens första bageriföretagare aktiv. Mamsell Mina Forsström hade en årsproduktion på 17 000 oblater, som såldes till församlingarna i grannskapet.
Ont om fotografier
Några landskapsfotografier från Kimitoön från tiden kring ÅU:s grundande hittas inte.
De äldsta i Sagalunds arkiv härstammar från början av 1900-talet.
Kimito nuvarande centrum, fanns i princip inte alls, utan byacentret var stationerat längre mot Åbovägen, det vi i dag kallar gamla centrum. Här fanns bland annat sparbank (byggd 1924), barberare, butik, kafé och bränslepump.
Fotografierna från 1940- och 50-talet visar att både Vreta by och Kimito kyrkoby var livliga på 1950-talet, men många affärer. I kyrkobyn fanns bland annat busstation med kafé, bräsle- och taxistation (Esso), skoaffär, kemikalie- och pappershandel, post, blombutik, möbelaffär, radio- och tv-butik, frisersalong och urmakare.
Källor: Sagalunds museum: Människor och miljöer – Kimitoöns interaktiva historia. Kimitoöns kommuns webbplats, Pargas hembygdsmuseum/Sagalunds museum: Åboländska porträtt, Sagalunds museum: Min kostsamma leksak.