Roland gick i pappas fotspår och blev långtradarchaufför

"Min pappa Jan-Ove Enevald körde fisk för Vakka-Suomen Kala och senare för Grönroos transport.

Jag var fyra, fem år gammal då jag fick följa med honom och jag minns hur han lyfte upp mig i chaufförshytten och körde iväg.

När jag blev äldre och började skolan ringde jag genast då jag hade skollov eller möjlighet och sade att jag vill komma med och åka.

Ibland ringde han och frågade om jag ville komma med.

Det var roligt och jag kände mig stolt.

Pappa var musikalisk och spelade gitarr.

Ibland kunde han sjunga med i någon låt i bilen och jag fick säga åt honom att vara tyst för jag ville lyssna på musiken.

Vi körde i hela södra Finland, Tammerfors, Helsingfors, Lahtis och Jyväskylä.

Vi for alltid på eftermiddagen från Houtskär, övernattade på vägen och kom tillbaka följande eftermiddag.

Jag lekte mycket med mina leksakslångtradare och visste redan tidigt att jag ville bli långtradarchaufför.

Nu när jag själv kör kommer jag fortfarande ihåg platser där vi stannade för att lasta eller lossa lasten.

Jag har funderat många gånger hur det skulle vara om han funnits kvar och åkt med mig.

Det finns stunder då jag skulle vilja ringa till honom och få råd eller bara prata.

Vid elvaårsåldern fick jag första gången köra bil.

Det var en fin isvinter och vi körde ut till Jungfruskär med vår knallgula Volkswagen Golf.

När jag blev lite äldre fick jag pröva på att köra lastbil och långtradare på parkeringsplatser och inhägnade områden.

Det byggde upp intresset för att själv börja köra.

Nu är Roland redan en erfaren chaufför

Jag hade min första arbetsdag med lastbil den 4 oktober 1999.

I september 2002 fick jag kombinationskörkort och busskörkort.

Nu har jag kört i 19 år.

En tid var jag chaufför i samma bolag som pappa.

Det var när han hade något problem i ögat och inte kunde köra, så de ringde mig och frågade om jag kunde hoppa in.

Det gjorde jag. På vägen hem till Houtskär satt jag vid färjfästet i Pärnäs då de ringde igen och frågade om jag ville börja jobba på heltid för dem.

Sedan dess har jag kört långtradare och lastbil för olika transportbolag och buss för Skärgårdsvägen.

I dag kör jag för Vainion Liikenne till Helsingfors och abonnerade turer i Finland och utlandet.

Hittar överallt

Jag har säkert ärvt pappas goda lokalsinne.

Jag använder aldrig GPS eller navigator.

Har jag en gång kört till ett ställe så kommer jag ihåg det flera år senare.

Man memorerar platser mycket bättre då man inte använder navigatorn.

En gång när jag körde i land i Åbo ringde jag honom och hörde var han var.

Vi stämde träff i caféet i Suomusjärvi och drack kaffe.

Jag kände mig stolt att sitta där med honom som yrkeskamrat.

När pappa gick bort

År 2005 fick pappa cancer i halsen.

Senare spred den sig i hela kroppen och inom ett halvt år var han död.

Jag ångrar att jag inte hade mera tid med honom under hans sista tid.

Jag tänkte att det var självklart att han skulle bli frisk och var istället ute på vägarna.

Men man ska inte ta något för givet, slutet kan komma snabbare än man tror och man ska aldrig skiljas som ovänner.

En liten tröst är att jag var med honom då han drog sitt sista andetag i Pemar sjukhus.

Då hände en märklig sak.

Det gick en vindpust genom rummet, trots att där inte fanns någon möjlighet till korsdrag.

Dörren gick upp och vi tittade på varandra med syrran: vad tusan var det där?

Vi har aldrig fått något svar på vad som hände.

Farsdagen kan vara jobbig

Det känns också bra att jag har haft en fin bonuspappa i Elmer Nikander som alltid har ställt upp och funnits där för mig.

Pappa var en omtyckt person i Houtskär och jag hör ännu roliga historier om honom.

Jag har endast goda minnen av honom.

På farsdagen kan jag vara lite avundsjuk på dem som har sina pappor kvar och som de kan vända sig till.

Men minnena finns kvar och jag har fotografier som jag tittar på.I dag ska jag gå till hans grav på begravningsplatsen i Houtskär".

Rolands dikt till pappa (skriven på tioårsdagen efter hans död)

Till min pappa

Löven från träden dom nu falla

Liksom minnen genom huvudet dom svalla

Årena med fart dom nog farit

Då man tänker på allt som har varit

Undrar om du oss från stjärnorna begrundar

Liksom jag dej ser när helst jag blundar

För 10 år sen från oss du for

Men du alltid i våra hjärtan bor

En dotter och son du lämna här

Såsom vi alltid sorgen med oss bär

Många barnbarn du nu skulle ha haft

Som du garanterat skulle ha älskat med kraft

Ser upp mot stjärnorna alla dar

Undrar för mig själv: var finns du min far

Tänker på den tid som vi fick

som var många roliga ögonblick

Även fast det ute nu ej grönskar

Dej där uppe en glad farsdag jag nu önskar

Glad farsdag där uppe pappa

Saknar dej och kommer alltid att göra det

Roland Westerlund

Född: 19.9 1981 i Houtskär.

Familj: Dotter och flickvän.

Bor: I Pargas.

Pappa: Jan-Ove Enevald 1.9 1952 – 7.11 2005.

Minnen av honom: Han höll ordning och reda och han var rolig och lugn.

Firar farsdag: Jag kommer säkert att bara vara hemma och förhoppningsvis träffa min älskade dotter.